Svar till Krister Hammarbergh, NSD Debatt den 9 maj.
Under åtta år har Alliansen bedrivit sin arbetslinje. Procentuellt är det fler som är arbetslösa och går på socialbidrag. Man har slopat garantin för ungdomar att få ett sommarjobb av kommunen, man har höjt a-kassaavgiften utan att höja beloppet vilket innebär en enorm ekonomisk ansträngning för den som är arbetslös.
Har man inte en buffert den dagen man blir arbetslös blir exempelvis yrkesutbildning detsamma som en tid där man kanske tvingas säga upp sitt boende och leva på snabbnudlar. Att de som enligt läkaren är för sjuk för att arbeta utförsäkras.
Är det ett sådant Sverige vi vill ha?
Alliansen och Hammarbergh kallar socialdemokraternas politik för bidragspolitik. Men glömmer man inte då att under dessa åtta år har regeringen i praktiken låtit företag få pengar från statskassan för en lägre arbetsgivaravgift. Eller hamburgerkedjor som får miljardbelopp från statskassan genom sänkt restaurangmoms.
Jobb har skapats, visst, men de har kostat 1,5 miljoner för staten per styck. Tillsammans med jobbskatteavdragen som enligt KI inte har någon bevisad effekt, inte ens ni själva verkar tro att det är lönt att fortsätta. Och det är klokt, 25 procent av avdragen har gått till de tio procent som tjänar mest, och en procent till de tio procent som tjänar minst. Dessa avdrag som skulle just löna sig bäst för de som tjänade minst, sa Reinfeldt när det lanserades.
Allt som allt är det 140 miljarder mindre i statskassan som ändå inte vänt arbetslösheten från att öka.
Socialdemokraterna ser inte subventionerad arbetskraft som lönsamt, vi tror inte att ett företag med full bemanning kommer att intensivanställa för att arbetskraften är på rea. Vår politik går ut på att skapa behov för företagen att anställa, något som kallas för en reformpolitik. Vi vill knäcka arbetslösheten genom att knäcka andra samhällsproblem, bygga bostäder för att avhjälpa bostadsbristen, satsa i vård och omsorg och städa upp riskkapitalisterna, anställa fler lärare och satsa på skolhälsa, renovera vägarna även utanför Stockholms län och bygga Norrbottens framtid: Norrbotniabanan.
Det skapar behov av arbetskraft.
Detta tillsammans med en arbetsmarknadspolitik där yrkesutbildning till branscher med efterfrågan skapar ett kompetent utbud av arbetskraft. Och en gymnasieskola med yrkesprogram med praktik som har konstruerats av företagen i respektive bransch, så bildas unga till yrket av de som kan det bäst – de som jobbar med det
Det, Hammarbergh kallas för reformpolitik, vi bygger Sverige, vi bygger bort arbetslösheten och samtidigt samhällsproblemen. Det kommer att kosta – ja. Men vad har inte arbetslöshet, bostadskris och skattesänkningar kostat oss?
Dessutom ger det en lönsam utveckling i längden, när export och import till Norrbotten kan öka med en fungerande järnväg, när arbetskraft kan flytta till Norrbotten och vi unga kan växa upp då det finns bostäder.