Regeringen bör tillsätta en utredning om hur arbetslivsforskningen kan samlas och stärkas. Regeringens forskningspolitik säkerställer inte att det bedrivs tillräcklig forskning om arbetslivet.
Så sant om det är sagt, och det var riksdagen som den 20 mars gav regeringen detta uppdrag. Det är hög tid. Sju år har gått sedan den första regeringen Reinfeldt brådstörtat och på oklara grunder stängde Arbetslivsinstitutet.
Produktivitet handlar inte bara om teknik utan även om hur arbete organiseras. Den ”svenska modellen” med aktiv arbetsmarknadspolitik och medbestämmande har skapat trygghet och samtidigt acceptans av omvandling, men i dag växer ojämlikheten och uppslutningen bakom det svenska samhällskontraktet äventyras.
När Arbetslivsinstitutet stängdes drogs 300 miljoner kronor per år bort från forskningsområdet. Många lämnade det, de kvarvarande skingrades, nätverk bröts sönder. Den breda förmedlingen av forskningsresultat och samspel med arbetsplatser avstannade.
Arbetslivsforskningen är flervetenskaplig i samspel med företag, anställda och fackliga organisationer. Det ställer särskilda krav på forskningsansatser som inte alltid prioriteras inom universiteten. Några främst regionala universitet och högskolor har en sådan förankring i samhället runtomkring att arbetslivsforskning fortsatt.
Det krävs samverkan mellan nya enheter vid universitet runtom och förstärkning av existerande. Det behövs också ett samlande centrum som betonar förmedlingsuppgiften, forskarkurser, ett nationellt arbetslivsbibliotek och internationella nätverk. Förläggning till universitet, med särskilda medel i en stabil finansiering, säkrar balans mellan vetenskaplig kvalitet och praktisk relevans.
Tyngdpunkten i en ny arbetslivsforskning, och det som särskilt försummas i dag, bör vara att bidra till och undersöka förutsättningar för effektiva och goda arbeten (höga ambitioner för kvalifikationer, inflytande, hälsa, miljö). Den väsentligaste förutsättningen är hur arbete och företag organiseras.
Innovationsupphandling är ett sätt för det allmänna att beställa produkter och tjänster, inte från lagerhyllan utan sådant som inte finns och som kräver forskning och utveckling. Så används det allmännas beställarkraft till förnyelse i ekonomin.
Genom EU stöds nu projekt med arbetsplatsbaserad innovation, där kunnande och engagemang i arbetet bidrar till nya processer och produkter. I en arbetslivsinriktad innovationsupphandling kan nya hälsobringande, hållbara sätt organisera och leda verksamheter efterfrågas.
Som väntat har inget hörts från regeringen om det uppdrag den fått från riksdagen att samla och stärka arbetslivsforskningen. Nu är därför tydliga signaler från universitet, inte minst dem som i dag har arbetslivsforskning, angelägna för att sätta frågan på agendan inför höstens val.
Framför allt behöver riksdagens krav följas upp från fackliga och politiska organisationer runtom i landet.