Svar till Krister Hammarbergh, NSD ledarsidan den 20 augusti.
Det är märkligt hur lika vi tycker om vilka de viktiga frågorna är, som rör vår välfärd, fast det ändå skiljer en hel värld mellan våra värderingar och vår människosyn. Men allt inom politiken handlar om trovärdighet och hur resurser fördelas i samhället, det blir den avgörande skillnaden.
Jobben är viktiga, det är vi överens om. Det är bara det att er jobbpolitik fungerar mycket dåligt, er omhuldade arbetslinje håller inte måttet.
Med en arbetslöshet på cirka 8 procent efter 8 års regerande, är inte bara ett misslyckande utan ett rent fiasko. Något ni konsekvent vägrar erkänna. Och när självaste statsministern vägrar svara på frågan... ja, då är det riktigt lågt.
Ni kan heller inte vara stolta över den ungdomsarbetslöshet som envist biter sig fast, utbildningsplatser på både högskolor och KomVux har skurits ned.
Personalbrist råder inom alla samhällsfunktioner. Äldreboenden måste sälja ut inventarier för att få verksamheten att gå ihop.
Medan ni dragit åt svångremmen har välfärden raserats bit för bit, år för år. Skattesänkningar på omkring 150 miljarder har gått upp i rök, pengar som istället skulle ha satsats på vård, skola och omsorg som skulle kommit alla till del.
Åtta år av neddragningar och åtstramningar har onekligen satt sina spår, det brådskar att få vårt land på fötter igen.
Ni vill att ”alla ska vara med” , men säger samtidigt att välfärden inte räcker åt alla. Ni påstår att ni bygger och att ”alla behövs”, men utanförskapet har inte minskat. Jag vill fråga; vilken uppgift i samhället har de som inte får och kan ta del av er välfärd? Hur mycket sanning och vilja att hjälpa de utsatta och svaga grupperna finns i era budskap?
I dag finns det människor som helt hamnat utanför alla siffror och all statistik, det är människor som finns men ändå inte. Sjuka som fråntagits sin sjukpenning, arbetslösa utan A-kassa, människor som nekas bostad på grund av att de saknar fast jobb. Vilka förutsättningar har de att komma tillbaka med er kallhamrade och inhumana politik?
Hammarbergh vill gärna framhålla hur bidragspolitik bromsar jobbskapande. Det är inte bara ett fegt uttalande utan helt felaktigt, det är er ursäkt för att slippa göra något för att utjämna klyftorna i samhället.
Bostadbyggandet har börjat ta fart, något som inte under alla dessa år varit er heta potatis precis. Den visionen har ni ”knyckt” från Socialdemokraterna.
Samtidigt frågar sig Hammarbergh ”varför byggs det inte mer i Sverige?”.
Jag undrar samma sak. Ni har ju regerat i åtta år, varför har ni inte gjort något åt det förrän nu några veckor före valet?
Sist vill jag säja att jag önskar som Hammarbergh att vi kunde avskaffa alla bidrag, men det finns klyftor i Sverige och dessa har fördjupats sedan 2006. Vi har rika som lever i överflöd, vi har fattiga som lever under existensminimum, ovärdigt ett rikt välfärdsland som vårt. Men det går att göra något åt det, och borde intressera alla politiker, oavsett partifärg
Det är dags att sätta fattigdomen på Agendan som prio 1.
För vad är viktigast, att en människa har tak över huvudet, eller att ha ett hus vid strandkanten?