Allmännyttan har genom årens lopp spelat en central roll vid byggandet av bra och billiga bostäder. Genom förmånliga statliga lån kunde kommunerna exempelvis i slutet av 1940-talet och slutet av 1960 till början av 1970-talet bygga bra lägenheter med rimliga hyror.
Då var det bruksvärdesprincipen som gällde för allmännyttan. Nu är inriktningen marknadshyror. Genom den så kallade Odellagen från 2011 ska allmännyttan drivas enligt strikt affärsmässiga principer med maximal vinst. Detta är även en anpassning till EU:s nyliberala regelverk.
I dag ser vi runt om i landet hur stora delar av allmännyttan säljs ut till privata hyresockrare. I stället för en mänsklig rättighet blir bostaden en källa till rikedom för privata profithajar. Lulebo har redan sålt delar av sitt bestånd.
Med en till visshet gränsande sannolikhet planeras nu att sälja delar av Hertsön. Lulebo har av kommunen fått tillåtelse att utan kommunfullmäktiges godkännande bygga, köpa och försälja lägenheter inom lägenhetsintervallet 9 000-11 500 lägenheter.
Med hänvisning till affärssekretess ägnar sig styrelsen åt grövsta formen av hemlighetsmakeri. Avsikten är att ställa hyresgästerna inför fullbordat faktum. Det är ett hån mot allt vad demokrati innebär. Med kommunstyrelsens tysta medgivande behandlas hyresgästerna som djur på en boskapsmarknad. Det enda rimliga är att förhandlingarna sker öppet och att de boende har den avgörande bestämmanderätten.
Samtidigt är det viktigt att intentionerna med allmännyttan återupprättas. I stället för lyxlägenheter för de burgna, måste det byggas bra och billiga hyresrätter där sämre bemedlade har råd att bo.
Bostaden ska vara en mänsklig rättighet, inte ett spekulationsobjekt för skamlösa kapitalister.