Basnäringarna i Norrbotten och övriga Norrland är grunden för vårt lands exportinkomster och därmed för allas vår välfärd. Fler jobb, men också miljön, förutsätter därför att vi har väl fungerande järnvägar. Det är följaktligen den viktigaste politiska frågan för alla riksdagsledamöter från norra Sverige, enligt den undersökning som Norrlandsförbundet har gjort. Nu undrar Norrlandsförbundet hur vi riksdagsledamöter kommer att samarbeta kring dessa frågor under den kommande mandatperioden.
Vi socialdemokrater välkomnar samarbete och har också visat det i praktiken både på lokal och på riksplan. Vi är motståndare till den blockpolitik som nu har cementerats av allianspartierna. Den står i vägen för landet och människorna i viktiga framtidsfrågor.
När det gäller investeringar i infrastrukturen i Norrland är vi självklart beredda att samarbeta och söka ett brett samarbete. Samtidigt som skillnaderna mellan socialdemokraterna och de borgerliga partierna är stora i den förda politiken.
Bristerna i järnvägstrafiken har visat sig tydligt under de senaste åren. Det har varit en lång rad av urspårningar, trasiga signalsystem och neddragna kontaktledningar. Vi vet inte ens hur stora behoven i verkligheten är, efter att man har upptäckt skandalösa felberäkningar i Trafikverkets underlag.
Vi kan konstatera att järnvägsunderhållet är allvarligt eftersatt och att regeringen har svårt att samlas kring kraftfull politik för upprustning och utbyggnad av vårt järnvägsnät. Den för Norrbotten, Norrland och Sverige så viktiga Norrbotniabanan har inget skett, annat än avvecklingen av planeringsorganisationen. Regeringen har tre gånger avstått från att söka de medel som EU har ställt tillförfogande. Men det handlar också om planerna för upprustning av Ostkustbanan och Malmbanan.
I vår infrastrukturplan anslår vi tio miljarder mer till järnvägsunderhåll än regeringen. Det är oklart om detta belopp räcker, med tanke på det osäkra underlag hela den nationella planen vilar på.
Vi vill koncentrera de stora underhållsinsatserna till de mest trafikerade områdena, där kapacitetsbristen är störst. De handlar om stambanor, men också om de transportstråk som näringslivet har prioriterat som mest angelägna. Vi vill dessutom att staten åter tar ett samlat ansvar för järnvägsunderhållet.