Panelen konstaterade att det fortfarande är möjligt att begränsa den globala uppvärmningen till två grader, men att det kräver skyndsamma åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser. Om bara några veckor har världens ledare chansen, när nästa internationella klimattoppmöte samlas i Warszawa.
Att låta utsläppen fortsätta är i praktiken att driva en politik för en global uppvärmning på omkring fyra grader – vilket skulle innebära inget mindre än en global katastrof.
Det som i dag hindrar ledande politiker från att agera är att man inte är beredd att göra det som krävs. Bakom rapporterna om ökade utsläpp och allvarlig klimatpåverkan, finns ett ekonomiskt system som bygger på kortsiktighet och vinstmaximering, där klimatet ständigt får stå tillbaka för den lösning som för stunden genererar mest vinst. Det kan till exempel handla om långa transportvägar – ibland fram och tillbaka – där råvaran kommer från en plats, tillverkningen sker någon annanstans och varan slutligen konsumeras på en tredje plats.
Det följer ingen logik, förutom att vinstmaximering konsekvent sätts före klimatet. Så kan det inte få fortsätta.
Klimatfrågan måste ses i relation till en orättvis världsordning. Miljöfarlig och skadlig produktion flyttas till fattiga länder, samtidigt som det som produceras i hög utsträckning konsumeras i den rika världen. För att få en rimlig bild av länders klimatpåverkan måste vi gå från att enbart räkna vad som produceras i landet till att också ta hänsyn till konsumtion.
Enligt Naturvårdsverket blir Sveriges utsläpp 50 procent högre om de beräknas utifrån ett konsumtionsperspektiv. Den miljöfarliga produktionen sker någon annanstans, men fortsätter ligga till grund för en höjd levnadsstandard i väst.
Västvärlden har byggt sitt välstånd på koldioxidutsläpp och måste därför bära det största ansvaret för klimatomställningen. I Sverige ser vi hur den borgerliga regeringen går i motsatt riktning och driver en klimatpolitik som mest tycks handla om smita från ansvar. De utsläppsminskningar som åligger Sverige att genomföra ska genomföras på hemmaplan. Ung Vänster vill att den rika världen, bland annat genom klimatbistånd, ska ta de stora kostnaderna för klimatomställningen.
Klimatsolidaritet måste bli ett genomgående perspektiv i Sveriges klimatpolitik. Samtidigt som utsläppen minskar globalt, ska det vara möjligt för fattigare länder att höja levnadsstandarden.
När världens ledare samlas vid klimattoppmötet i Warszawa om några veckor måste det vara tydligt att vi inte har råd att vänta längre. Det krävs ett internationellt bindande klimatavtal med högt ställda mål om minskade utsläpp, där också den rika världen går i spetsen för klimatomställningen.
Det går fortfarande att hindra klimatomställningen, men då krävs en politik där klimatet får gå före vinstmaximering.