Sveriges regering måste ge ett bättre och mer omfattande skydd av våra hav. Enligt våra internationella åtaganden ska vi skydda minst 10 procent av våra kust- och havsområden - idag skyddar vi bara 5 procent. Läget för Östersjön och flera av våra fiskarter är mycket illa.
En ny rapport från WWF visar att länderna kring Östersjön inte klarar av att leva upp till sina egna miljömål enligt Baltic Sea Action Plan. Samtliga länder får underkänt när det gäller övergödning, miljögifter, sjöfart och biologisk mångfald.
Enligt en ny undersökning från WWF, som utförts av Cint med 1000 respondenter, tycker drygt 90 procent det är viktigt eller mycket viktigt att politikerna satsar mer resurser och instiftar striktare lagar för att nå uppsatta miljömål för Östersjön. En majoritet tycker att det är mycket viktigt (56 procent) att skydda våra rödlistade arter.
Drygt sex av tio invånare (63 procent) uppger att de inte vill äta hotad fisk som är på rött ljus enligt WWF:s fiskguide. De vanligaste matfiskarna som de intervjuade konsumerat det senaste halvåret är trots det röda och gula. Sju av tio uppger att de har ätit gullistad odlad lax och torsk från Nordsjön. Röd lax från Östersjön finns fortfarande på menyn. Dock ökar efterfrågan av MSC–certifierad vildfångad lax, torsk och tonfisk. Fiskar på rött ljus kommer från överfiskade bestånd eller från ett fiske som skadar marina arter. Gult ljus innebär att viss osäkerhet finns kring metoderna och grönt ljus innebär hållbar och bra fisk.
Laxen i Östersjön innehåller så höga halter av miljögifter att den förbjudits för konsumtion i hela EU. Att den svenska regeringen förhandlat fram ett undantag från reglerna som möjliggör försäljning till den egna befolkningen är osmakligt.
Östersjön påverkas av hormonstörande gifter som dioxiner, ftalater och flamskyddsmedel men även gamla miljösynder som DDT och PCB finns kvar. Allt detta gör att fet fisk, som lax, blir ohälsosam att äta. Miljögifter engagerar svenskarna. På frågan ”Oroar du dig för att de gifter som finns i Östersjön ska påverka fisken och oss människor?” svarar 72 procent att ”kemikaliefrågan är något som jag oroar mig mest för just nu, något måste göras”.
Läget för svenska älvar är också mycket illa. 80 procent av Sveriges vattendrag är utbyggda för att producera energi, men endast 3 procent har vandringsvägar för fisk. Det gör att den vilda laxen får svårt att vandra och överleva och att majoriteten av ålarna dödas av kraftverkens turbiner när de ska återvända till Sargassohavet för att para sig. För att vi ska kunna behålla våra vilda ål- och laxbestånd måste vi snarast ordna vandringsvägar.
Det behövs långsiktiga förvaltningsplaner med fiskekvoter som anpassas till vad de olika arterna tål. Vi behöver fler skyddade områden med begränsat fiske, så att fisken kan fredas under sin uppväxt och fortplantning. Alla svenskar kan bidra genom att äta fiskar som har grönt ljus. Politiker måste stärka resurserna till naturskydd så att ekosystemen i vattenmiljö kan skyddas och bevaras.
Nedmonteringen av det svenska miljöarbetet får inte fortgå. Varför tar inte svenska regeringen på sig ledartröjan och ser till att uppnå de miljömål som man tagit beslut om?
WWF kräver att politikerna inte bara tar ansvar på papperet utan även i verkligheten. Resurser måste avsättas för att få den svenska miljöskutan på rätt köl. Tydliga beslut krävs om fler skyddade marina områden och bättre kontroll till havs och i de stora sjöarna. Mer naturliga flöden i rinnande vatten och bevarandeåtgärder för vandrande arter är ett måste om vi ska ha kvar den biologiska mångfalden i svenska vatten.
Vill vi ha ett friskt hav i balans behöver vi ett mer omfattande och starkare skydd för våra havs- och vattenområden. Vill vi kunna fortsätta äta fisk måste vi också sköta om den så att vi får en tillväxt av fisk – och inte som nu en minskning.