Svar till Thorvald Hansson, NSD Debatt den 19 mars.
Resurserna till välfärdens områden inte minskat – de har ökat kraftigt! S sprider sina myter, men verkligheten ser annorlunda ut stick i stäv med vad de hävdar. Aldrig någonsin har Sverige satsat så stora resurser på välfärdens kärna som vi gör nu.
Några exempel: Skattetrycket har sänkts med fyra procentenheter, men skatteinkomsterna har ökat med 160 miljarder kronor sedan 2006. Antalet sysselsatta har ökat med minst 200 000 personer samtidigt som antalet som lever i utanförskap har minskat med lika mycket.
En konsekvens av det är, tvärt om av vad Hansson påstår, att antalet hushåll som lever på försörjningsstöd nu är mycket lägre än när S styrde. Bara mellan 2010 och 2012 var det 22 100 färre hushåll som behövde leva på försörjningsstöd.
Polis och rättsväsende har tillförts elva miljarder i ökade anslag. Skolan har fått 5,4 miljarder mer. Resurserna per elev i grundskolan har ökat med upp emot 13 procent sedan 2001 både om man ser till den totala kostnaden och undervisningskostnaden. Lärartätheten, såväl som personaltätheten, har också ökat. I gymnasieskolan var den högst någonsin under 2012 då den uppgick till 12,1 elever per pedagogisk personal.
Resurserna till vården motsvarade 2012 ungefär 240 miljarder kronor, vilket är en ökning på 14 procent sedan 2001 eller ungefär 20 miljarder sedan 2006 (mätt i 2012-års priser). Resurserna per vårdkontakt har ökat för alla vårdtyper – allmänläkarvård, sjuksköterskevård, somatisk vård och psykiatrisk vård – sedan 2006.
Så ser verkligheten ut, och vare sig Thorvald Hansson eller någon annan, bör låta sig luras av socialdemokratiska ombudsmän som påstår annorlunda.
Med en aktiv jobbpolitik blir det fler jobb. Fler jobb betyder ökade resurser till välfärden. Det kan låta banalt men det är en viktig sanning. Alternativet såsom det formuleras i socialdemokraternas budgetmotioner i riksdagen är nämligen det rakt motsatta. Vi har visat att vår politik skapar fler jobb och ökade resurser till välfärden.
Socialdemokraterna har kvar att bevisa hur högre skatter på arbete och kraftigt utbyggda bidragssystem kan betyda någonting annat än att färre som jobbar ska försörja fler på bidrag. Att deras budgetmotion har ett finansieringshål på mer än tio miljarder gör inte saken bättre.