Debattklimatet bådar inte gott
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Att använda sig av uttryck från sagan om Ronja Rövardotter visar vilken nivå debatten förs på, en debatt som pågått nästan dagligen i snart en månad
Inläggen i debatten handlar hela tiden om samma saker och ingenting nytt tillförs.
Mantran som upprepas är bland annat kuppförsök, arrogans och tjänstemannabeslut och de slutar alltid med personangrepp. När jag skriver "ta debatten där den hör hemma" skriver jag inte om slutna rum. I en debatt som ska "ge något" bör den som kritiseras ha samma möjligheter som kritikern att komma till tals och det får man bara om man pratar med varandra och inte om varandra.
För att en läsare ska kunna göra en egen bedömning behövs fakta, inte enskilda politikers personliga tolkningar. De aktuella debattartiklarna handlar enbart om personliga tolkningar av missnöjda politiker.
Det är inte jag som medborgare som ska förtydliga, jag kan enbart ifrågasätta.
Det är ni som politiker som har kravet på er att förtydliga. Ingen av de artiklar som producerats av er talar om vad ni som parti vill göra för den lokala och regionala utvecklingen och det skrämmer mig som medborgare.
Vi medborgare, väljare, har gått till vallokalerna och röstat fram de politiker vi tror på. Vårt krav är rimligt. Vi vill att dessa demokratiskt valda representanter ska se till att förvalta vårt förtroende och våra skattepengar på bästa sätt. Detta genom att bland annat utveckla den kommunala verksamheten, ansvara för att vi har en bra sjukvård och arbeta för att Norrbottens konkurrenskraft ska kunna mäta sig med övriga delar av landet.
Min förhoppning är att den debatt som förts under de senaste veckorna tar slut och att debattaktörerna tar tag i något konstruktivt som för deras politik framåt. Den negativa hållningen som råder bådar inget gott inför kommande val.
Som avslutning vill jag bara säga att det finns ingenting som är optimalt, ingenting är så bra att det inte går att göra bättre. Men då måste man ha modet att agera och inte gräva ner sig i missnöje. Fortsätter man ältandet kanske tåget hunnit lämna perrongen innan man bestämt sig för att kliva på.
µ Svar till Anne Kotavupoio-Jatko, Ulla Persson, Erik Lundström, Anders Mansten, Nils Dahlbäck och Åke Forslund, NSD Debatt den 11 april.