Var drar Harnesk gränsen? Finns det saker som Harnesk inte accepterar att S ska kompromissa med? Vi menar att när S sätter sig att driva Annie Lööfs nyliberala politik för att klänga sig fast vid regeringsmakten då har S omkommit som ett parti för social rättvisa.
Som ett brev på posten – som uttrycket tolkades innan Maud Olofsson förstörde posthanteringen – kommer anklagelser om att vi är ett ytterlighetsparti, att vi skulle vara extremister.
Det är en anklagelse som vi på ett sätt bär med stolthet. Kommunisterna är extremt mycket mot kapitalismen. Vi är extremt mycket mot ett system som trampar arbetares behov av trygghet, bostad, arbete och välfärd under fötterna för att plussa på arbetsköparnas, hyresvärdarnas och kapitalägarnas vinster och förmögenheter.
Men vi menar inte att detta är någon extremistisk uppfattning. Vi anser tvärtom att det är åttaklövern i Sveriges riksdag som är extremister. Det är extrem högerpolitik att ytterligare sänka skatterna för de rika när Sverige redan är ett skatteparadis för de som sitter på förmögenheter och kapital. Det är en extremistisk politik att tredubbla rut-avdraget när det finns enorma behov inom offentlig hemtjänst. Det är extrem högerpolitik att vägra att riva upp ett pensionssystem som spottar ut miljardärer i ena ändan och fattigpensionärer i andra. Lika högerextremt är det att inte kasta ut kapitalismen ur välfärden och se till att folkets skattepengar går till verksamheten istället för att hamna i skatteparadis.
Eller att öppna för marknadshyror istället för att bygga bort bostadsbristen, att undergräva anställningstryggheten istället för att stoppa bemanningsföretag och företagens import av billig arbetskraft samt att fortsätta den nyliberala politik som sliter isär och undergräver – vad är det om inte en extremistisk högerpolitik?
Som vi skrev i vårt första inlägg: Det är en sak att kompromissa och en annan sak att sälja sin själ.
Vänligen: