K ompetenskrisen i offentlig sektor börjar bli akut. De närmaste tio åren beräknar SKL att det behövs 420 000 nyanställningar i kommuner och landsting, varav minst 275 000 är akademiker. Detta ska ske samtidigt som de redan nu har svårt att rekrytera och behålla personal i flera akademikeryrken. Bara bland Akademikerförbundet SSRs medlemmar byter nästan hälften arbete inom tre år.
För att lösa det problemet måste kommuner och landsting bli mer attraktiva arbetsgivare. Då krävs det inte bara bättre arbetsmiljö, utan även bättre karriärvägar och inte minst högre löner.
Inom kommunal sektor existerar lönekarriären knappast alls inom många yrken. De som har dessa jobb är ofta välutbildade akademiker i kvinnodominerade yrken. När de slutar sitt arbetsliv efter kanske 40 år har de en lön som ofta inte är mer än 20 procent högre än lönen för nya i yrket vid samma tidpunkt. Samtidigt kan lönekarriären i privat sektor för jobb med motsvarande utbildningsnivå innebära att lönen vid pension är två, tre gånger högre än ingångslönen.
Vi står inför en avgörande höst för välfärden, när våra folkvalda i kommuner och landsting ska sätta ner foten om hur budgeten ska fördelas. Det är beslut som inte minst har stor betydelse för jämställdheten. Runt 80 procent av alla anställda i kommuner och landsting är kvinnor. Därmed kan politikerna i sin roll som arbetsgivare fatta avgörande beslut för att vi ska ta ett rejält steg mot jämställda löner och även säkra en hög kvalitet i välfärden.
Kommuner och landsting släpar farligt långt efter andra sektorer när det gäller lönenivåer och gapet består år efter år. Vi har bett Statistiska Centralbyrån, SCB, att ta fram uppgifter som belyser situationen. I Luleå kommun uppgår löneklyftan mellan den kommunala och den privata sektorn till 7 400 kronor i månaden för arbete som kräver längre akademisk utbildning.
Så kraftiga löneskillnader till välfärdssektorns nackdel är helt oförsvarliga. När en universitetsutbildning på tre–fyra år ger en lön och en löneutveckling som är sämre än för gymnasieutbildade män i privat sektor är det förödande för välfärdens kvalitet, för viljan att utbilda sig och generellt för samhällets utveckling.
Det innebär också att allt tal om jämställda löner bara blir läpparnas bekännelse.
Nästa år väntar helt avgörande löneförhandlingar. För 2015 och 2016 finns det inga siffror angivna för löneökningarna i våra avtal. Avtal utan angiven nivå förutsätter att arbetsgivaren lever upp till det ansvar som modellen innebär.
Nu är det upp till bevis för politikerna att visa att de menar allvar med jämställda löner. En större andel av budgeten måste läggas på löneutveckling om kommuner och landsting ska vara attraktiva arbetsgivare.
Vi i Akademikerförbundet SSR kommer att satsa stort centralt och lokalt inför nästa års löneförhandlingar. Vi måste få till rejäla lönelyft under ett antal år framåt för att säkra kompetensförsörjningen. Löneklyftan måste slutas.
Arbetsgivarna säger att de vill premiera kompetens och ansvarstagande i avtalen. Visa då att ni också kan göra det genom att ge dessa felbetalda välutbildade akademiker rejäla lönelyft de kommande åren!