Det blir utförsäljning om borgarna får råda
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Under de senaste åren har Vattenfall mer och mer agerat som ett företag som i första hand jagar höga vinster. Att ett statligt helägt bolag agerar på det sättet skulle naturligtvis inte vara möjligt om ägarrepresentanten, den moderatledda högerregeringen, hade varit motståndare till detta.
Förra året ställde jag frågan till statsminister Fredrik Reinfeldt om han hade för avsikt att fortsätta regeringens utförsäljningsambitioner med att också sälja LKAB och Vattenfall. Han svarade då att det inte var aktuellt under den här mandatperioden.
Men uppenbarligen fullt möjligt under nästa - i fall de skulle få fortsätta att styra. Vilket jag och alla andra socialdemokrater kommer att jobba för att de inte ska få.
Den 1 oktober i år hade jag en interpellationsdebatt med näringsminister Maud Olofsson där jag i debatten krävde ett svar på frågan huruvida hon som näringsminister var beredd att tillåta att Vattenfall säljer ut delar av sin verksamhet.
Trots att hon i tre debattinlägg hade möjlighet att svara ja eller nej på frågan vägrade hon att ge mig ett svar.
Om hon, som hon nu i media påstår, inte överhuvudtaget var medveten om vad som var på gång och inte var beredd att medverka till detta kunde hon väl enkelt ha sagt det!
Hon hade bara behövt säga att hon absolut inte som ansvarig minister skulle tillåta att Vattenfall börjar sälja ut delar av sin verksamhet. Men det gjorde hon alltså inte - vilket jag också påpekade att jag tolkade som att hon inte var motståndare till det.
De fackförbund som finns inom Vattenfalls område har reagerat kraftigt mot privatiseringsplanerna. Det visar bland annat vikten av att vi har starka fackliga representanter i bolagsstyrelserna.
Med ett starkt facklig-politiskt arbete kan vi tillsammans förpassa den här privatiseringsregeringen dit där den hör hemma - till oppositionsläge i riksdagen. Då kan vi också gemensamt arbeta för att viktiga statliga verksamheter och företag blir kvar i statlig ägo.
Inte främst för att staten alltid är den bästa ägaren - utan framförallt för att vinstintresset absolut inte ska styra inom verksamheter som är av stor betydelse för samhället och människorna i vårt land.