Replik till Olov Abrahamsson ledare i NSD 11 februari
Den 3 februari i år meddelade Gällivare tingsrätt dom i det så kallade Girjas-målet. Domen innebär att Girjas sameby har rätten till jakten och fisket inom samebyns område ovan odlingsgränsen på den mark som staten förvaltar och att staten inte får upplåta jakt- och fiskerätt där. Ända sedan domen meddelades har högljudda diskussioner förts i såväl sociala medier som media. Flera av debattinläggen görs av framträdande personer i samhället som uppvisar en bristande kunskap om domens bakgrund.
Nu senast har Olov Abrahamsson, ledarskribent hos NSD, uttryckt att domen bara leder till ökade konflikter och alla intressen kan rymmas i fjällen om man bara använder sig av dialog och samverkan. Här måste vi gå tillbaka i tiden, då kan man se att sådana försök verkligen har gjorts, men att de inte har lett till några resultat.
År 1886 när den första renbeteslagen infördes i Sverige uttalades att mark ovan odlingsgränsen var ”till samernas uteslutande begagnande”, men att samernas jakt och fiske skulle förvaltas av staten eftersom samerna inte var organiserade eller kapabla att själva sköta ett upplåtelsesystem. Denna ordning har gällt sedan dess.
Under 1900-talet uppläts jakt och fiske till utomstående efter att berörd sameby hade hörts. Avgifterna gick till samebyarna och Samefonden. Intresset för jakt och fiske i fjällen ökade när motorfordon gjorde fjällen mer tillgängliga och vi fick mer fritid. Det fanns intresseorganisationer som tydligt lobbade för en mer omfattande jakt.
Under 1980-talet började staten ändra beskrivningen av jakten och uttalade att staten som markägare hade en egen jakt- och fiskerätt. Detta protesterade vi emot från samisk sida. Ändå infördes år 1993 ett upplåtelsesystem som innebär att jakt- och fiske ska upplåtas. Samtidigt kom Sametinget till. De båda besluten från staten har ökat konflikten mellan samer inom och utanför samebyarna.
Frågan om jakt- och fiskerätten i fjällen utreddes sedan politiskt i över tio år. ILO-utredningen, Rennäringspolitiska kommittén, Jakt- och fiskerättsutredningen och Gränsdragningskommissionen berörde alla frågorna om jakt och fiske. Representanter för oss samer, politiker, mark-ägare och jägare var representerade i dessa diskussioner.
Ett av förslagen gick ut på att olika intressenter skulle sitta i en gemensam förvaltningsstyrelse och fatta beslut om jakten. Flertalet intressenter sade nej till detta förslag.
År 2006 stannade den politiska processen upp helt. Det stod klart att politikerna inte skulle kunna lösa frågorna om jakten och fisket i fjällen. Mot den bakgrunden beslutade Svenska Samernas Riksförbund (SSR) att inleda en rättslig process mot staten för att få de rättsliga förutsättningar klarlagda. Girjas sameby valdes som en lämplig sameby och var också beredda att ta på sig detta utsatta uppdrag.
Bakgrunden till processen var att de juridiska utredningar som hade gjorts under utredningarna tydligt talade för att samerna har en ensamrätt till jakt och fiske på mark ovan odlingsgränsen som staten förvaltade.
SSR:s syn är att det är nödvändigt med ett klarare rättsläge för att minska konflikter i längden. Den rättsliga processen kommer att röra upp känslor, det är vi medvetna om. Vår övertygelse är dock att vi så småningom kommer att få förutsättningar för bättre förvaltningslösningar för fjällområdet. Avsikten har aldrig varit att utesluta ortsbor och andra från jakten och fisket. Det gjorde inte samebyarna innan 1993 heller.
I dag är det inte bara vi som är missnöjda med dagens system. Det jakttryck som idag förekommer inom vissa områden är ohållbart och leder till skador på djur och natur. Renskötseln i flera områden påverkas starkt, särskilt av jakten.
Vi vill ta ansvar för en hållbar förvaltning av fjällområdet där främst vi som bor i området är med och påverkar beslut som fattas. Vi vet att vi och de som finns i området bäst känner till landet, vattnet och djuren. Vi är öppna för en dialog med representanter för olika intressen för att så småningom diskutera framtida förvaltningslösningar och för att minska konflikterna i området.
Vi har både före den rättsliga processen och nu en diskussion med berörda organisationer och företrädare. Det gäller också de som representerar samer utanför samebyarna, där vi också måste komma till en långsiktig lösning.
SSR uppmanar alla i det offentliga rummet att inte ytterligare bidra till att blåsa upp konflikterna. Särskilt ni som sitter som opinionsbildare. Sätt er in i samtliga fakta innan ni uttalar er.
I dag är det svårt att hitta lösningar på de här problemen som staten på så många sätt bidragit till och som lett till de konflikter som idag finns i de norra delarna av Sverige om markanvändningen. Den här domstolsprövningen är ett steg i att få klarhet i vad som gäller. Låt den rättsliga processen ha sin gång. Målsättningen är en hållbar förvaltning av våra fjällområden.