µ Svar till Carl Björeman, NSD Debatt den 15 juli.
Den moderata försvarspolitiken har många brister. Framförallt tron på det nya personalförsörjningssystemet som beskrivs som i det närmaste felfritt fungerande är en avgörande sådan. Soldaterna hoppar i dag av innan tjänstgöringstidens utgång till en nivå av 20 procent. När det gäller de tidvist anställda soldaterna så är rekryteringsproblemen stora.
Systemet har blivit dyrare än beräknat. På ett stort sett samtliga punkter har Socialdemokraternas kritik mot det nya systemet visat sig vara korrekt.
Till detta kommer oerhört stora behov på materielsidan där vi i dag kan se cirka 30 miljarder kronor ofinansierade under de kommande tio åren. Om detta inte på något sätt får sin lösning så kommer det att få allvarliga följder för den militära förmågan inom vissa av försvarets verksamhetsfält. Det är mycket dåligt att Moderaterna använt så mycket kraft till att skönmåla försvaret och dölja problemen i stället för att se saker som de är och försöka lösa dem.
Från socialdemokratisk sida förordar vi att börja utveckla modeller för att garantera försvarets folkliga förankring långsiktigt, upprätthålla en kompetens bland svensk allmänhet hur kriser och konflikter ska hanteras, se över alla problemen med den nuvarande personalförsörjningen, stärka den nationella dimensionen när det gäller försvarets uppgifter såväl militärt som civilt och fördjupa det nordiska samarbetet.
Sverige och Finland har genom sin militära alliansfrihet en särskild position i nordiska samarbetet. Finland har nu under några år deltagit i övningsverksamheten inom Nato respone force, NRF. Vi anser det som rimligt att Sverige intar en liknande position. Detta binder oss inte till några former av insatser eller kollektiva självförsvarsuppgifter inom Nato. Däremot får vi tillgång till en övningsverksamhet som kommer att bidra till att höja kompetensen inom det svenska försvaret. Sverige förblir precis som Finland militärt alliansfritt.
Inom ramen för det nordiska försvarssamarbetet Nordefco samverkar vi redan i dag med Nato-länder som Norge, Danmark och Island. Med vår militära alliansfrihet som grund kan vi när det gäller utbildning, övning, materiel, och så vidare, göra mycket som både bidrar till ekonomisk effektiv men också höja den militära förmågan.
Ett mycket konkret exempel på detta är de regelbundet återkommande flygövningarna på Nordkalotten där flygvapnen i Norge, Sverige och Finland samverkar. Allt detta noteras självfallet av Ryssland precis som vi noterar vad som sker på deras sida.
Att försvarsberedningen i sin säkerhetspolitiska analys nu konstaterar att Ryssland upprustar, har ett ökat övnings- och underrättelsemönster, har tydliga supermaktambitioner och att det påverkar vår säkerhetsmijö är en realism som är bra. Det finns en bred enighet om detta trots moderata ministrars ambitioner att tona ned det som sker i Ryssland.
Nu handlar nästa steg i försvarsberedningens arbete om vilka slutsatser som ska dras för det svenska försvaret. Det är en svår konkret uppgift som dessutom bör sluta i en bred politisk uppgörelse för att garantera långsiktig stabilitet. Så nog finns det utmaningar att bita i inför 2013/14!