Svar till Christina Snell Lumios och Håkan Svennelings debattartikel i PT 10 april/NSD 13 april.
”Bankernas kontantvägran ställer till rejält besvär i människors liv”. Så skriver två debattörer i måndagens NSD och drar därmed felaktigt alla banker över en kam. I debatten kring bankernas vinster, nedlagda kontor och bristande service är det tyvärr lätt att glömma bort en bankform som fungerar på ett annat sätt – sparbanken.
Politikerna Christina Snell Lumio och Håkan Svenneling som skrivit debattartikeln lyfter ett missnöje som många människor i Norrbotten säkert håller med om.
Tillgången till kontanter och ett lokalt bankkontor på hemorten är värdefullt för väldigt många. Men att påstå att det inte finns alternativ är dock missvisande.
Särskilt i tio av Norrbottens kommuner där det finns ett tydligt alternativ.
De såkallade storbankernas prioriteringar är säkert affärsmässigt riktiga utifrån deras mål med verksamheten, men om man debatterar frågan i Norrbotten bör man inte glömma att Sparbanken Nord är en helt annan typ av verksamhet. På ytan är det svårt att se skillnaden eftersom alla våra lokalkontor har likadana tjänster, rådgivare, bankdosor och mobilappar som andra banker. Men en sparbanks vinster och verksamhet ska arbeta för regionens bästa, inte några aktieägares. Ägarrollen utövas av huvudmän som delvis väljs av kommunfullmäktige i de kommuner där banken verkar.
Kontanthantering innebär stora kostnader, men så länge det är värdefullt för våra kunder kommer det vara en viktig investering för oss. Därför är det viktigt att både politiker och väljare inte bara ser kontanthanteringen som en politisk fråga utan även röstar med fötterna och går till en bank som vill och kan hantera kontanter i hela regionen.
Debatten kring lagkrav kan nämligen ge en felaktig bild av hur många av Norrbottens bankkontor fungerar och anledningen till att Sparbanken Nord kan sätta regionens intressens främst – vi är en sparbank.