Att fem toppolitiker i s-distriktets tidningsbolag Valrossens styrelse sålt partiets aktier i Norrbottens Media sätter strålkastarljuset på en oroande tendens. Det som oroar är Norrbottens Medias enorma expansion på medieområdet – och att ett någorlunda demokratiskt styrt bolag nu överger mediebolaget.
Norrbottens Media har via sina papperstidningar, elektroniska tidningar, andra elektroniska medier, nyhetsbrev, TV-stationer, delägarskap i radiostationer, reklambyråer, stora ljusskyltar, tryckerier och distributionsbolag nu ett järngrepp över opinionsbildningen i Norrbotten. Nu vill man dessutom komma in på postutdelningen.
Även de fria lokaltidningarna Piteå-Tidningen och Haparandabladet sitter i järngreppet. Haparandabladet bärs ut av Norrbottens Media och Piteå-Tidningen trycks av Norrbottens Media.
Jag menar inte att Norrbottens Media är något hot idag. Det fria ordet värnas fullt ut i journalistiken, även om nyhetskonkurrensen inom företaget snart bleknat bort helt.
Men medieägande är business idag. Till och med s-toppar som K-G Holmquist, Leif Pettersson, Karin Åström, Yvonne Stålnacke och Lars U Granberg säljer när priset är rätt. Förmodligen räknar man med bättre avkastning på sina 90 miljoner i eget kapital (plus den okända summan av försäljningen) på aktie- och värdepappersmarknaden.
Men vad händer den dag då informationsjättar som Google och Facebook börjar köpa in mediebolag som Norrköpings Tidningar inklusive dottern Norrbottens Media. Det krävs inte många affärer för att köpa in huvuddelen av Sveriges journalistiska medier.
Dessutom har vi ofta svårt att blicka över den närmsta horisonten i den demokratiska vagga vi befunnit oss i under lång tid. Antidemokratiska krafter kan med sponsring av någon mångmiljardär också vilja ta över. Historien är full av exempel på där det gått fort. Ryssland på 1910-talet och Tyskland på 1930-talet är bara två exempel. Putin skaffade sig på några år kontroll över alla viktiga media i Ryssland.
Och vem trodde efter kalla krigets slut att Mellanöstern, arabvärlden och indirekt även västliga demokratier 2015 skulle plågas av terroristorganisationer som man inte rår på. Och vem trodde efter första världskrigets vansinniga slakt att världen bara 20 år senare skulle kastas in i en än värre människoslakt i andra världskriget.
Det enda vi vet är att världen förändras – och att det kan gå fort ibland.
Det är svårt att klandra Norrbottens Media och dess VD, Erik Ranängen. Hans uppdrag är att bygga ett ekonomiskt starkt företag. Redan 2013 passerade man en kvarts miljard i omsättning och 170 miljoner i eget kapital.
Men det innebär samtidigt att han bygger en hydra med kontroll över information och opinionsbildning i hela Norrbotten. Ljustavlorna i Luleå skriker redan dagligen ut att nio av tio norrbottningar nås av Norrbottens Media.
Det känns skönt att public serviceföretagen SR Norrbotten och SVT Norrbotten finns kvar – så länge. Kanske är det dags att ta upp en seriös diskussion om en landsomfattande public service tidning, något som hittills varit tabu att diskutera. Vågar chefredaktörerna på Norrbottens Media ta debatten?