Det fanns en tid då Sverige tog slut vid Dalaälven. Det tankesättet börjar komma tillbaka idag. Endast under en kort period under 70-talet var inflyttningen större än utflyttningen i Norrland. Ungdomarna flyr när de inte ser framtiden i sin ort, eftersom storstadssverige har skapat en bild av Norrland som tärande, och inte närande. Norrland skulle fungera även utan den stora delen av högutbildade unga vuxna som valt att flytta pågrund av socio-ekonomiska skäl. Om resten av Sverige eventuellt skulle försvinna i tomma intet, skulle Norrland klara sig som en självständig stat. Skogen, gruvorna och vattenkraften skapar massor med intäkter. Problemet med dessa intäkter är att de beskattas statligt, vilket leder till att lokala kommuner får mycket mindre del av intäkterna.
De enda inkomsterna kommuner får är om arbetskraften vid dessa industrier bor i kommunen. Det finns flera problem med detta. Dessa industrier har numera ett väldigt lågt antal anställda. Idag har till exempel skogsindustrin 70 000 anställda och exporterar för 130 miljarder kronor, men har börjat bedrivas från Stockholm, utan ett landsbygdsperspektiv. Landsbygden har länge varit en eftersatt del av vårt land. Här går inte tågen och knappt heller bussarna. De flesta är starkt beroende av bilen för att ta sig de otroligt långa avsnitt de flesta på landsbygden tvingas åka varje dag. Det finns också en djup oro som härjar bland människorna när sjukvården och skolan inte längre håller måttet. Befolkningen tvingas åka längre sträckor för att få bra vård och det är långa väntetider när sjukhus centraliseras, samtidigt som akutsjukvården och förlossningsvården försämras.
Alla känner nog till vad som sker just nu i Sollefteå. Där har Sollefteå BB just lagts ner trots högljudda protester från befolkningen och som nu innebär att människorna har 20 mil till närmaste förlossning i antingen Örnsköldsvik eller Sundsvall.
I dagens läge centraliseras även skolor till de större orterna. Skola efter skola läggs ner på grund av för litet elevantal.
Ska vi inte satsa på att låta byarna överleva istället för att förfalla? Stängs skolorna i byarna stänger även butikerna. Fler människor flyttar från byarna till centralorterna samtidigt som det råder en enorm bostadsbrist. Vi måste tillsammans se till att byarna ska kunna fortsätta leva och utvecklas.
Storstadsmänniskorna i Stockholm har mer medel som underlättar vardagen. Där finns mer utbud på restauranger. Där finns mer tillgångar på de kulturella aktiviteterna. Stockholm har också den mest avancerade specialistvården. Landsbygden har däremot naturtillgångarna. Hos oss finns järnmalmen, skogen, stålet och vattenkraften men vi får ändå inte vinsten från det som produceras.
Ska det verkligen vara så? Det är inte rimligt att landsbygden inte får vinsten från det som produceras och att all vinst går till storstäderna.
Det behövs olika lösningar för att ta itu med problemen som finns på landsbygden. Man måste satsa på att låta byarna leva genom att lösa bostadsbristen i centralorterna som är i anslutning till byarna och samtidigt satsa på kommunikationer genom ökad kollektivtrafik och fortsatt byggnation av Norrbotniabanan.
Det behövs ett riktat stöd mot skolor på landsbygden genom att lägga pengar på att låta byaskolorna vara kvar. Det behövs satsningar på att behålla de befintliga sjukhus som finns i kommunerna på landsbygden genom att inte stänga ner de sjukhus som redan finns på orten.
Det är vår tur nu. Det är dags för oss som bor på landsbygden att höja våra röster och säga ifrån emot storstadsfixeringen. Stockholmarna måste lyssna. De måste sluta straffa landsbygdsbefolkningen och inse att landsbygden faktiskt är en del av landet. Politiken måste agera och ge tillbaka allt som landsbygden har förlorat.
Det räcker nu, Stockholm!
Daniel Lindbäck