De boende på landsbygden behöver lägga ner åtskilliga timmar av ideellt arbete för att få tillgång till snabbt internet. Riksdagspartierna har under de senaste åren varit tydliga med att de överlämnar utbyggnaden av bredband till marknadskrafterna. Men det saknas samordning.
Tidigt 1900-tal i Sverige ligger landsbygden i dunkel utanför städernas nyupptäckta elektricitet. Men de boende på landsbygden har en pionjärsanda som snart kommer att lysa upp hela Sverige. Lokalt engagerar sig byalag i elföreningar och kopplar turbiner till vattenkraftverk och kvarnhjul som sedan genererar ström till de boende i byn och till jordbruken.
Just den här typen av lokala samarbeten människor emellan satte fart på den elektrifieringsvåg som sköljde över den svenska landsbygden några år senare.
Ett århundrade senare återupprepas gräsrotsprocessen. Men denna gång är det bredband som grävs ner i marken. Lokalt ledarskap och ideella krafter är åter igen nödvändiga för att bygga ut samhällsviktig infrastruktur. Genom tusentals ideella arbetstimmar, lokala grävkrafter och smidig hantering av markintrång kapas kostnaderna och marknaden lockas ut på landsbygden.
En del efterfrågar en mer sammanhållen, synkroniserad och storskalig utbyggnad av bredbandsnätet-, som när Televerket byggde ut den fasta telefonin. Men vi kan egentligen bara konstatera att det är detta system som vi har att förhålla oss till.
Regeringen har avsatt 3,25 miljarder kronor under sju år till bredbandsutbyggnad på landet. Det är mycket välkommet eftersom det i den här processen är ytterst nödvändigt att regeringen kvitterar och uppmuntrar det ideella arbetet. I dagsläget beräknas antalet byalag till 1 500, men en rimlig bedömning är att antalet lag kommer att öka till 5-6 000 inom tio år tid.
Den centrala frågan är nu hur alla de här byalagen kan samordnas och effektiviseras till fördel för de som bor på landsbygden och till fördel för nätägare som ser affärsnytta i att koppla ihop byanätet med sitt bredbandsnät.
En bra lösning vore att samla byalagen inom större regionala kluster eftersom det underlättar för effektiv utbyggnad, drift och underhåll. En annan är att samla byalag i en intresseorganisation eller i ett samordnande nätverk. En sådan organisation skulle då kunna agera rådgivare, talesperson och motpart för byalagen.
Just nu undersöker regeringens Bredbandsforum intresset för en sådan organisation. Vår förhoppning är att det leder till en samsyn om att en sådan organisation vore till stor nytta för regeringen själv, operatörerna på bredbandsmarknaden och givetvis för byalagen ute i landet.