Svar till Joakim Andersson, NSD Debatt den 14 maj.
Antal hushåll i beroende av försörjningsstöd sjunker, det stiger inte. Joakim Andersson tar alltså fel, eller väljer medvetet att sprida en osanning, när han hävdar att fler är beroende av försörjningsstöd. Ser man till samtliga kategorier hushållstyper som är beroende av försörjningsstöd sjunker beroendet i samtliga enligt Socialstyrelsens rapportering.
Det är bra, och ett konkret resultat av en politik som för ut människor i arbete eller utbildning. Den främsta anledningen till att människor inte längre behöver försörjningsstöd är att de kommer ut i egen försörjning genom arbete.
De jobb som Andersson föraktfullt kallar ”subventionerad arbetskraft”, jobb inom restaurangbranschen och jobb för unga, är av oerhört stor betydelse för många människor. Genom vår politik, där vi medvetet har sänkt trösklarna in på arbetsmarknaden för stora grupper av befolkningen som annars skulle stå utanför, har gett tro och framtidshopp inte bara för en hel bransch, men för unga människor i hela landet som fått en fot in på arbetsmarknaden.
Med Anderssons politik skulle dessa människor gå meningslösa arbetsmarknadsåtgärder som inte skulle leda till någonting annat än fortsatt arbetslöshet eller förtidspension.
Socialdemokraterna har accepterat vartenda jobbskatteavdrag Alliansregeringen infört. Det klingar därför ihåligt när Andersson fördjupar en kritik av en jobbskattesänkning hans eget parti faktiskt är för, i alla fall när det införts. Det blir dessutom ett löjeväckande skimmer över hans argumentation när han pratar om de 140 miljarder i skattesänkningar Alliansen genomfört, och ”glömmer” berätta om de 160 miljarder i ökade skatteinkomster vi sett sedan 2006.
Ni har helt enkelt ingen politik för hur jobben ska bli fler, Joakim Andersson. Vad ni har är en politik för att administrera arbetslöshet genom höjda bidrag. Den politiken har provats förr. Den gav inga nya jobb då och den kommer inte ge några nya jobb nu heller!