Under sju år spred denna svenska medborgare, pappa och anställd, skräck och begränsade kvinnors liv i Umeå.
Det är tydligt att det finns ett behov av en haverikommission som utreder hur fallet hanterats – att vi synliggör det allvarliga samhällsproblemet med våld mot kvinnor.
Vi har de senaste åren fått bekräftat att mycket av det patriarkala systemet finns kvar inom rättsapparaten.
Förra året avslöjades det så kallade kvinnoregistret, där kvinnor som anmält våld i hemmet, av poliser blev omnämnda som ”Mytoman, psykiskt instabil, knepig, svag”.
Att det finns poliser som blivit dömda för kvinnomisshandel som får fortsätta i tjänst. Att hur offret var klätt fortfarande tas med vid bedömningen av våldtäktsdomar.
Listan kan göras längre på exempel där den patriarkala synen på kvinnans och mannens roller fortfarande är befästa i vårt samhälle.
Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet, så anmäldes 16 900 sexualbrott år 2012, varav endast 171 av dem lagfördes som våldtäkt och då vet vi att många aldrig ens anmäler.
Vänsterpartiet har länge arbetat för att genuspedagogik ska bli ett naturligt inslag i utbildningar, vi här i Vänsterpartiet Kiruna har i år kommit överens med de övriga partierna i Norrskenssamverkan att det ska införas för personal inom förskola och grundskola för att öka medvetenheten om kvinnofientliga strukturer.
Vänsterpartiet centralt har motionerat om att regeringen bör ta fram en handlingsplan mot våldtäkt och sexuellt våld med kartläggning av vilka områden som behöver förbättras och lagt fram förslag på konkreta åtgärder, till exempel högre kvalitet på sex- och samlevnadsundervisning eller särskilda mottagningar för våldtagna.
Till stor del grundar sig problemen i brist på utbildning, men det handlar också om hur polis och åklagare i allmänhet bedriver förundersökningar.
Tyvärr händer det alltför ofta att förundersökningar om våldtäkt läggs ned till och med innan enkla och rutinmässiga åtgärder har genomförts.
En av de bevismöjligheter som finns är de rättsintyg som skrivs efter läkarundersökning av den våldtagna. Det förekommer att fall läggs ner utan att rättsintyg överhuvudtaget begärts ut.
Vi ställer därför krav på en haverikommission vid dödligt våld mot kvinnor – just för att bristerna i utredningsarbetet måste kartläggas.
Det var inte var förrän 1965 som det faktiskt blev ett brott att våldta sin fru – och det måste vi komma ihåg – att våldtäkter begås oftast hemma eller hos bekanta, av någon som offret känner – inte ute i parker av okända.
Så här 50 år senare så har förvisso framsteg skett. Men det går alldeles för långsamt.
Vi har sedan lång tid haft uppfattningen att kravet på tvång som grund för straffansvar för våldtäkt måste ersättas med uteblivet samtycke.
Den nuvarande regleringen av sexualbrott är föråldrad och överensstämmer inte med ett demokratiskt samhälles värderingar där individens rätt att bestämma över sin sexualitet och kroppsliga integritet värnas.
Det är dags att lägga skulden där den hör hemma.