Efter en stökig höst i landstinget efter valet 2014 måste den nya landstingsledningens smekmånad definitivt vara över. Nog måste vi kunna ställa krav på att man går in och tar tag i de problem landstinget har med en skenande kostnadsutveckling.
Hittills har det varit skralt med leveran(s)er av egna förslag och det har varit svårt för Folkpartiet att få gehör för de förslag vi själva lagt fram.
Trots att vi är överens om att landstingets kostym aldrig varit större än idag flyr landstingsledningen sitt ansvar att ta tag i de effektiviseringar som behövs och aviserar istället en rekordstor skattehöjning.
Om man höjer skatten på arbete för att fortsätta kunna öka resurserna till olika näringslivsprojekt, satsningar på nya tåglinjer och flyglinjer istället för att prioritera landstingets kärnverksamhet med hälso- och sjukvård så har man missat att landstingets viktigaste bidrag till vår regionala utveckling är en fungerande sjukvård i hela vårt län.
Den nivå på skattehöjning som landstingsledningen gick ut med i media är rent absurt hög. Men det mest absurda är ändå att den inte förstår att man inte hela tiden kan ta på sig nya åtaganden på sidan om hälso- och sjukvården utan att det äter upp den kortsiktiga intäktsökningen.
Bara på det senaste landstingsstyrelsemötet gick det ut 30 miljoner i diverse EU-projekt och nya satsningar på tåg- och flygtaxisatsningar. Det är också skrämmande att det inte levererats en enda krona i sänkta kostnader eller ökad produktion och att man inte hittat ett enda trovärdigt argument till varför inte också denna skattehöjning, precis som den förra, kommer gå rätt in i landstingets svarta hål.
Ska man höja skatten för att säkerställa framtida vård ska man knyta den till investeringar i personalen för att minska kostnaderna för inhyrd personal och öka vår attraktivitet som arbetsgivare.
Ska man höja skatten är det viktigt att man först visar att man har kostnadskontroll inom sjukvården och klarar av att prioritera bort annat.
1 krona och 16 öre i högre skatt på arbete skulle skicka upp skatten i flera av Norrbottens kommuner i absolut Sverigetopp.
I fall någon tyckte att det fanns ett utrymme för kommunerna att ta ut en något högre skatt för att säkra sina välfärdsåtaganden så kan man i alla fall konstatera att landstinget raderar ut detta totalt.
Om detta förslag blir verklighet kommer det slå mot tillväxten i Norrbotten. Med Sveriges högsta marginalskatter får vi färre invånare, färre företag och färre arbetade timmar i vårt län.
I slutet av dagen innebär detta därmed att vi får in mindre skatt till sjukvården tack vare detta ogenomtänkta förslag.
Det är inte rimligt att vi norrbottningar ska ha nästan 20 procent högre skatt på vår lön än i Sveriges lågskattekommuner.
Med ett effektivare landsting som fokuserar på sjukvården behöver vi åtminstone inte öka den orättvisan.