Jul-, nyårs- och trettondagshelgerna är över. För de flesta är det en tid som har präglats av frid, fest och samvaro. Men det är inte i alla hem som det har varit välfyllda julklappssäckar och överfulla matbord.
I den gemensamma rapporten "Det blir en kall jul för många barn" konstaterar Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet att barnfattigdomen i Sverige beräknas öka med hela 44 procent under mandatperioden.
Totalt sett är det över 200 000 barn som kan räknas som fattiga, skriver de rödgröna samarbetspartierna. Det motsvarar vart sjunde barn - det vill säga i genomsnitt 4 barn i en skolklass på 28 elever.
Allra svårast är det för barn med en ensamstående förälder. I den gruppen är det nästan vart fjärde barn som lever i fattigdom.
Det är inte svårt att se orsakerna till den kraftiga ökningen. Sänkt a-kassa och tuffare villkor i sjukförsäkringen gör att barnfamiljer som redan levt på marginalen har fått kraftigt försämrad ekonomi.
Just nu ser vi också hur socialbidragskostnaderna stiger kraftigt i de flesta av landets kommuner.
Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M) är heller inte främmande för att de som nu fasas ut från sjukförsäkringen blir socialbidragstagare.
"I samhället har vi det skyddsnät som kallas försörjningsstöd, det som förr kallades socialbidrag", sa hon i radioprogrammet "Plånboken" 18 november, när hon ställdes inför journalisternas kritiska frågor om de nya reglerna i sjukförsäkringen.
Cristina Husmark Pehrsson och andra regeringsföreträdare hymlar dessutom inte om vad besparingarna i socialförsäkringssystemen ska användas till.
"Det kan vi använda till att att sänka skatten", förklarade hon i en artikel i Svenska Dagbladet 15 augusti 2007.
Så har det också varit varje år under den borgerliga regeringsperioden. Arbetslösa och långtidssjuka jagas med blåslampa, samtidigt som den redan välgöda medelklassen får stora skattesänkningar.
Följden har blivit kraftigt växande klyftor i det svenska samhället. Nästan hälften av regeringens alla skattesänkningar har gått till den fjärdedel av befolkningen som tjänar mest, enligt RUT (riksdagens utredningstjänst).
Det är en fördelningspolitik som går stick i stäv med Robin Hood, Karl-Bertil Jonsson och andras idéer om att de som har det gott ställt ska dela med sig till de som inte varit lika lyckligt lottade.
Det är dock ingen ödesbestämd utveckling. Det handlar om politiska val och värderingar.
Svenska folket kan välja att prioritera större satsningar på socialförsäkringarna och den offentliga servicen i stället för nya stora skattesäkningar.
Vi lever i ett av världens rikaste länder och borde ha råd att hålla oss med välfärdssystem som gör att människor inte trillar mellan stolarna.
Olov Abrahamsson