En kamp om framtiden

Ett hål i marken, eller en fläck på kartan, vad betyder detta egentligen? Kanske inte så mycket i den bemärkelsen om man tänker kortsiktigt, men om man tänker längre än 20 år och längre än vår egen generation så har det en oerhört stor betydelse.

Norrbottens län2013-11-08 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Därför kan vi inte ignorera den rovdrift på mineraler som just nu river upp hål i hela Sverige.

Ett aktuellt exempel är området Kallak (Gallók), där det brittiska gruvbolaget, Beowulf mining, har getts tillstånd för gruvprospekteringar och provsprängningar för en eventuell gruvetablering. Det har skrivits många artiklar om just det här, där man väger rennäring mot gruvnäring, två stycken riksintressen. Det är en viktig aspekt, men det är långt ifrån allt det handlar om.

Huruvida det ska bli en gruva, eller förbli ett vinterbetesområde för renar kan man diskutera mycket om. Det man ofta glömmer i den här debatten är den biologiska mångfalden, och ingreppet i miljön.

Har man en gång påverkat ett område, oavsett orsak, är det nästintill omöjligt att återställa det som det en gång var. Inte för att det är ekonomiskt omöjligt, utan för att varje naturtyp och område är unikt. Det är kanske än mer känsligt i norra Sverige, där vi har ett generellt sett kallt klimat, och den biologiska tillväxten sker långsamt.

Att återställa ett gruvområde är inte bara att fylla igen hålet med jord och sedan så lite gräs och hoppas på att den biologiska successionen fortgår som den teoretiskt sett ska göra. Det är mycket mer komplicerat än så.

Området i Kallak är bara en liten del av den stora pågående gruvboomen i Sverige. Ojnareskogen på Gotland är ett annat exempel, där Nordkalk vill exploatera en kalkgruva.

Det som många glömmer i den här debatten är att våra naturtillgångar i form utav kalk, järnmalm, stenkol etc. också är ändliga resurser precis som olja.

Därför är det avgörande att också se till så att vi blir bättre på att återanvända och återvinna dessa resurser. Annars slutar det med att vi inte längre har några mineraler kvar. För att detta ska bli möjligt krävs politiska beslut.

Vi gröna kräver en förändrad minerallag, en ny mineralstrategi och en höjning av gruvskatten. De resurser vi har i Sverige ska inte få försvinna till utländska företag utan att lokalbefolkningen får sin del av kakan.

För vad är en gruva värd, den dagen mineralerna tar slut? När man utvunnit allt som går att utvinna, vad blir då kvar?

Svaret är ett förstört naturarv och en utblottad lokalbefolkning. Detta kan vi inte ställa upp på!