Svar till Krister Hammarbergh , NSD ledarsidan den 20 augusti.
Det är märkligt hur lika vi kan tycka i viktiga frågor som rör vår välfärd, fast det ändå skiljer en hel värld mellan våra värderingar och vår människosyn. Allt och alla påståenden kan tydligen vändas bak och fram.
Jag håller med Hammarbergh att jobben är livsviktiga, det är bara det att Alliansens jobbpolitik är misslyckad och fungerar dåligt. Ni påstår att ni bygger och att alla behövs, men hur kommer det sig då att i er skapelse utanförskapet ökat?
I dag finns det människor som bokstavlig talat hamnat utanför alla siffror och all statistik, människor som finns men ändå inte. Sjuka som fråntagits sin sjukpenning, arbetslösa som saknar a-kassa...
En sådan inhuman politik har ni skapat. Alla är inte med, därför att i er värld räcker inte välfärden åt alla. Under era åtta år vid makten har välståndet för de rika ökat, medan välfärden raserats bit för bit, år för år, genom åtstramningar och neddragningar inom de flesta områden.
Medan ni dragit åt svångremmen har skattesänkningar på cirka 150 miljarder kronor gått upp i rök, den dubbla effekten av detta har fått vårt land på knäna. Nu måste vi få det på fötter igen och det brådskar.
Ni kan knappast vara stolta över ungdomsarbetslösheten som biter sig fast, utbildningsplatser på både högskolor, komvux och folkhögskolor har skurits ned.
Hammarbergh vill gärna framhålla att deras bidragspolitik skapat fler jobb, vilket är helt fel och inte heller är bidragen orsak till vår bostadsbrist.
Samtidigt frågar Hammarbergh ”Varför byggs det inte mer i Sverige?”. Jag undrar samma sak. Ni har ju regerat i åtta år nu, varför gör ni inget åt det?
Jag önskar som Hammarbergh att vi kunde avskaffa alla bidrag, men det finns klyftor som dessutom fördjupats efter 2006. Vi har rika som lever i överflöd, vi har fattiga som nekas bostad bland annat...
Kanske det är dags nu att sätta fattigdomen på agendan som prio 1. Vad är viktigare, en människa som får tak över huvudet eller att ha ett hus vid strandkanten?