Ensam är inte längre stark

Norrbottens län2015-03-06 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är bra att Carl Björeman i NSD (2 mars) vill komplettera mitt debattinlägg i NSD (25/2) med; ”att belysa tre förhållanden som inte kommit fram i försvarsdebatten” inför det nu förestående Försvarsbeslutet; ”Svensk tacksamhet till NATO under det kalla krigets dagar, styrkeförhållanden Öst-Väst efter Berlinmurens fall och Västs angrepp på den ryska ekonomin.”

Problemet med Björemans analys är att det inte på något sätt styrker hans kategoriska slutsats; ”Nej till NATO”. Björemans trovärdighet minskar än mer efter påståendet; ”Vi har aldrig kunnat försvara oss.” och hänvisar till ”ÖB 47” av Helge Jung som var Överbefähavare 1944-1951 och rekommenderar dagens officerare att ur den skriften hämta svar på hur utforma svenskt försvar för 2015–2025.

Det är riktigt att Väst mycket snabbt avvecklade sina stridskrafter efter Andra världskrigets slut medan Sovjetunion bibehöll sin militära styrka. Men man får inte glömma att svenskt försvar har i modern tid aldrig varit så starkt i förhållande till omvärlden som 1945–1965 med ett av världens starkaste flygvapen med upp till 800 flygplan i drift samt 30 armébrigader. Det var då en bra grund för Sverige att vara en alliansfri nation.

Även under ”kalla kriget” med kärnvapenkapprustning och kriserna i Ungern 1956, Kuba 1961, Tjeckoslavakien 1968 fram till Berlinmurens fall 1989 och Warsavapaktens upplösande 1991 var svensk neutralitet trovärdig med en försvarsbudget på tre procent av BNP. Men det är ju därefter neutralitetspolitiken efter hand minskat i trovärdighet. När Sverige nu reducerat sitt försvar till 1,2 procent av BNP.

Carl Björemans förslag till lösning för Sverige är att fortsätta vara alliansfritt och stödja Västs angrepp på ryska ekonomin. Det finns inte några exempel där ekonomiska angrepp löst några konflikter. Sanktioner och att ekonomiskt isolera länder snarare förlänger än de förkortar konflikter. Kuba, Sydafrika och Nordvietnam är exempel på detta.

Den som är uppdaterad på den utveckling som pågår vet att sammarbete och samverkan ger styrka. Vår nytillträdde försvarsminister fortsätter och utvecklar samarbetet med Finland i programpunkter som redovisats på DN-debatt den 27 februari i år. De nordiska försvarsministrarna träffas i Luleå och Arvidsjaur nu den 10–11 mars.

Övningen ACE 15 (Artic Challenge Exercise) startar den 25 maj och genomförs i norra Sverige, Finland, Norge med 115 flygplan och 4 000 personer. Åtta nationer deltar i övningen som pågår under två veckor och återkommer vartannat år framöver. Sedan några år övar även svenska arméförband i samverkan på Nordkalotten.

Undfallenhet ökar risken för konflikter. Ensam är inte längre stark. Det är hög tid att Sverige i samverkan med Finland utreder konsekvenserna av ett svenskt medlemskap i NATO.