Slutreplik om länsstyrelsens hantering av mineralärenden
Det glädjer oss att länsrådet Johan Antti välkomnar en diskussion om gruvindustrins framtida utveckling och länsstyrelsens roll i denna. Det var vår avsikt med vårt debattinlägg. Huruvida vi är okunniga och missleder läsare som Antti påstår får väl andra uttala sig om, och om vi skjuter oss själva i foten som landshövdingen påstår i NSD 1/4 får också andra bedöma. Landshövdingen säger vidare ”vill man värna gruvnäring borde man föra fram dess betydelse i stället för att slå sig in i regelverket hos en myndighet”.
Vi kan lova landshövdingen att vi på alla sätt försöker föra fram gruvnäringens betydelse, och det vet han också, vi skulle uppskatta om länsstyrelsen också förde fram dess betydelse, framför allt i sin myndighetsutövning.
Antti framför att länsstyrelsen tillstyrkt bearbetningskoncessioner i 17 fall och att vi väljer att lyfta fram de fall där man inte gjort det. Det han inte nämner är att nästan alla dessa 17 fall är fall där etablerade gruvor söker om utökade eller förlängda tillstånd, det vill säga något helt annat är nyetablering av gruvor i regioner och kommuner som tidigare inte har etablerad gruvverksamhet. Skall man tolka detta som om länsstyrelsen tycker det räcker med de gruvor vi har och att nyetablering i andra områden inte är aktuellt? Den tredje avstyrkta bearbetningskoncessionen gäller Eva-fyndigheten som också den är avstyrkt med grumliga argument och sakskäl.
Vi är naturligtvis medvetna om att rennäring är ett riksintresse vilket också mineralfyndigheter är. Det är därför som vi menar att när olika riksintressen (som i det enskilda ärendet blir särintressen) står mot varandra skall en helhetssyn tillämpas och en konsekvensanalys göras. Vi menar att detta inte gjorts i de fallen vi tar upp i vår debattartikel. Detta har på ett bra sätt nyligen kommenterats av Jan-Olov Hedström, tidigare länsråd och tidigare bergmästare i en artikel i Kuriren där han sa ”det är när riksintressen står mot varandra, som det enligt Miljöbalken ska göras en samhällsekonomisk analys som visar vad man bör göra …– När jag läser om vad som förevarit på senare tid så saknar jag uttryck för att länsstyrelsen alls bryr sig om mineralintresset som statligt riksintresse.” Vi delar helt Hedströms syn på detta.
Avslutningsvis tycker Antti att det är ett lågvattenmärke när vi hävdar att det är opassande att jäviga medarbetare på länsstyrelsen handlägger ärende avseende SGU:s regeringsuppdrag att kartlägga landets geologiska beskaffenhet. Han glömmer att nämna att första avslaget från länsstyrelsen i huvudsak var baserat på en uppfattning från länsstyrelsen att SGU bedriver prospektering, vilket vi menar är ett sakfel då statlig prospektering i Sverige upphörde för över 30 år sedan, men att fatta beslut på felaktiga grunder är tydligen inte något problem för länsstyrelsen i Norrbotten.
Vi välkomnar debatten om betydelsen av gruvnäringen i länet, vi menar att en del i den debatten självklart också måste vara att ifrågasätta myndighetsutövning när den går fel. Vi kommer fortsätta att hävda att Norrbotten utan gruvor skulle vara ett fattigare län på många sätt.
Och att gruvnäringens betydelse för länets utveckling knappast kan överskattas och åtminstone vi, och vi hoppas också länsstyrelsen, tror att gruvnäringen och andra basnäringar kommer att vara av fundamental betydelse för länets utveckling och tillväxt också i framtiden.