Behovet har ökat av demokratiernas samverkan i stora och svåra frågor. Det behövs mer gemensam handling i energi- och klimatpolitiken. Det går inte an att en del länder, även inom EU, vill lämpa över allt som är besvärligt på några andra.
Samtidigt har Europas säkerhetspolitiska läge försämrats på ett oroande sätt, när Ryssland åter blivit militärt aggressivt och börjat lägga sig i demokratiernas inrikespolitik genom att understödja en rad högerradikala partier. Ovanpå detta har USA för tillfället en president som gillar tullar och handelskrig och sprider osäkerhet om stabiliteten i demokratiernas försvarssamarbete.
Det är verkligen ett farligt läge, och jag menar att det perspektivet hittills inte har getts den vikt det borde ha i debatten inför EU-valet – särskilt inte i en del tv-utfrågningar eller ”valkompasser”.
Den sorts EU-motstånd som fanns på 90-talet har till stor del tonat bort. De farhågorna har visat sig vara ogrundade eller överdrivna. I stället har det brett ut sig en högerradikal fientlighet mot demokratiernas samverkan, inriktad på att gå ur EU, eller på att blockera mycket av besluten i ministerrådet och i EU-parlamentet.
Det finns nu en hel flora av partier i Europa som vill ha ett mer auktoritärt och antiliberalt samhälle, och som beundrar och tar efter Donald Trump. De inspireras även av den högerradikale brittiske EU-fienden Nigel Farage i Brexitpartiet. Vanliga ståndpunkter på det hållet är även förnekande av klimathoten och krav på billigare fossil energi. Nästan alla partier av det slaget har (som SD) motsatt sig EU:s avtal med Ukraina eller uttalat sig mot EU-sanktioner mot Ryssland efter annekteringen av Krim, eller så har de gjort både delarna.
Att krypa närmare den sortens partier, eller att kopiera deras attityder eller en del av de Trumpska propagandametoderna, är inte ett sätt stå upp för vikten av demokratiernas samarbete.
Att varna för att EU nu skulle kunna bli en övermäktig ”superstat” är att blanda bort korten. Den verkliga risken är den rakt motsatta: Samarbetet kan bli försvagat och gå i stå om inte tillräckligt många förenas i att stå emot både ytterkantspartier och särintressen inom bland annat fossilsektorn.