För 40 miljoner kan man få allt man önskar sig
Skiss på planerna för Strandängarna.
Foto: Skiss
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kalix kommun har aldrig köpt in någon lastbil för att bedriva snöröjning med och sedan skänkt den till en åkare och sagt att nu kan du komma in med ett pris på hur mycket du vill ha för att bedriva snöröjning.
Det är precis det som är på väg att hända med campingen på Strandängarna.
Kalix kommun ska säja marken på Strandängarna för en miljon kronor till företaget First camp.
Och sedan betala 40 miljoner för "eventuella" investeringar, eventuella investeringar eftersom ingen i kommunstyrelsen eller styrgruppen för Strandängarna kan svara på vad som ska byggas.
När då någon under kommunstyrelsen ställde "obekväma" frågor, med andra ord frågor som bland annat styrgruppen för Strandängarna borde ha ställt, blev de av kommunalrådet anklagade för att vara bakåtsträvare och sådana som försvårar för företag att etablera sig i vår kommun.
Men ingenting kan vara mera fel. Beslutet att exploatera Strandängarna togs av ett fullmäktige som var fullständigt enigt om att det gestaltningsprogram som bygger på Kalixbornas svar i rådslaget är det som ska genomföras.
Inget parti har utryckt någon annan åsikt än att vi ska ha en privat entreprenör som står för driften.
Det förslag som i dag ligger till beskådande på plan- och miljöförvaltningens hemsida, har ingen eller väldigt små likheter med det gestaltningsprogram som Kalixborna tog i sin famn och gav stående ovationer till vid visningen i Folkets hus.
Då duger det inte, Robert Forsberg, att komma med ursäkter som att "man kan inte få allt man önskar sig".
Det kan man om betalar 40 miljoner kronor i bidrag till den entreprenör som etablerar sig på Strandängarna.
∞ Svar till Jan Nilsson, Sonia Harr, Djamila Brännmark, Åke Bergbäck och Robert Forsberg, NSD Debatt den 15 april.