Efter flera Är av sjunkande resultat har nu svenska elevers kunskaper förbÀttras i den nya PISA-undersökningen. Men samtidigt ökar klyftorna mellan olika elevgrupper. Nu mÄste likvÀrdigheten stÀrkas, bland annat genom ett statligt huvudmannaskap.
Trots det glÀdjande trendbrott som syns i de svenska TIMSS-resultaten och Àven i PISA-resultaten sÄ kvarstÄr mycket att göra. Vi ser fortfarande betydande skillnader mellan olika elevgrupper. Inte minst krÀver den stora migrationen till Sverige ytterligare kraftfulla insatser för att fortsÀtta höja resultaten och stÀrka likvÀrdigheten.
Det Àr mycket viktigt att vi Àr tydliga med att vi inte fÄr slÄ oss till ro med att ha Ästadkommit detta trendbrott; vi mÄste nu slÄ in pÄ en ny trend med kraftigt stigande kunskapsresultat. Det Àr en lÄng vÀg kvar tills vi lyckas erbjuda dagens och morgondagens elever samma goda kunskaper som tidigare generationer nÄdde.
De politiska partierna mÄste ta ansvar för skolans likvÀrdighet. Vi ser att resultaten i matematik ökar för att staten har gjort stora insatser för att förbÀttra matematikundervisningens förutsÀttningar. Det mÄste partierna lÀra av.
Den samlade slutsatsen Àr att likvÀrdigheten i svensk skola inte förbÀttrats för att ingen pÄ allvar har adresserat utvecklingen. Detta ska jÀmföras med Tyskland dÀr man efter Pisa 2000 insÄg att de dÄliga resultaten till stor del berodde pÄ att man hade ett av vÀstvÀrldens mest ojÀmlika och icke-likvÀrdiga skolsystem. Kraftfulla och breda insatser vidtogs för att snabbt vÀnda resultaten, i synnerhet för elever med de tuffaste förutsÀttningarna. DÀribland nyinvandrade elever.
Att stÀrka likvÀrdigheten och skolans kompensatoriska effekt mÄste nu vara vÄr högsta prioritet. LÀrarnas Riksförbund anser dÀrför att följande bör genomföras:
Staten mÄste ta över finansieringen och resursfördelningen till skolan. Med en statlig finansiering och en viktad resursfördelning pÄ skolnivÄ efter elevsammansÀttning ökar likvÀrdigheten i landet och den kompensatoriska effekten för eleverna.
Det trendbrott som PISA och TIMSS uppvisar tycks i stor utstrÀckning vara en följd av de riktade insatser som gjorts för att stÀrka undervisningens förutsÀttningar, framför allt genom ökad fortbildning för lÀrare. Att erbjuda fortbildning Àr ett ansvar som dagens huvudmÀn har försummat under tvÄ decennier. Nu har staten gjort insatser som uppvisar goda resultat genom att de Àr sÄ praktiknÀra och att de nÄr ut brett till mÄnga lÀrare. Staten mÄste fortsÀtta pÄ den inslagna vÀgen och slutligt ta över skolans huvudmannaskap och bli lÀrarnas arbetsgivare.