På kommunfullmäktige måndagen den 20 april ställde Susanne Ström (SD) en enkel fråga som påstod att merparten av Bodens (svenska) befolkning känner sig otrygg och att detta inte är så konstigt eftersom det finns så många nyanlända med annorlunda hudfärg, kläder, språk och kvinnosyn i staden. Hon påstår att (svenska) gamla inte vågar gå ut och att (svenska) ungdomar inte vågar motionera i motionsspåren. Vi människor är rädda för allt som är främmande, säger Ström. Hon frågade “Ska vi ha det så här?”
Vi vill svara Susanne och säga att naturligtvis ska vi inte ha det så!
Vi kan inte gå omkring och vara rädda för kläder som inte säljs på HM eller hud som inte blir solbränd. Inte heller är andra språk speciellt farliga, hade så varit fallet hade vi nog behövt hålla tolkar inlåsta då de talar en massa konstiga språk och utrikesdepartementet utfärda resevarningar mot 99 procent av länderna vi turistar i. Och kvinnosynen? Ja, en problematisk kvinnosyn råder överallt i media, i skolor, på arbetsplatser. Överallt i svenska samhället. Vi instämmer i att mycket arbete behöver göras där och tror att en hälsosam dos feminism är lösningen.
Rädsla, skepticism och otrygghet är dessvärre ett primaltillstånd för människor. Rädda har vi männi-skor varit i alla tider – oavsett hudfärg på våra grannar. Det moderna samhället innebär i stället att vi genom gemensamma, rättvisa och solidariska plattformar ställer oss över våra rädslor och fördomar för att leva i ett civiliserat tillstånd.
Alla medborgare i ett modernt samhälle ska ha en chans att växa till sin fulla potential som människa och för att nå dit måste fördomar motarbetas – inte underblåsas.
Vi tycker det är beklagansvärt att Sverigedemokraterna i Boden ägnar sig åt att förstärka otrygghet i stället för att ägna sig åt att öka medborgarnas känsla av trygghet. För att skapa trygghet ska vi inte utesluta någon utan bjuda in och där igenom vidga vår egen snäva begreppsvärld.
Alltför ofta tillskrivs vi männi-skor en mängd karaktärsegenskaper enbart utifrån hur vi ser ut: Överviktiga, funktionsvarierade, homosexuella, utlandsfödda, gamla och unga, kvinnor och män – vi ”vet” vilka egenskaper dessa grupper har. Vi vet också att våra fördomar inte är sanningen, alla individer är unika.
Otryggheten och rädslan i Boden beror varken på hudfärg, övervikt eller könstillhörighet. För att nå trygghet och ett optimalt samhällsbygge kan vi inte exkludera folk och knyta näven – vi måste i stället inkludera våra medmänniskor och öppna handen. Vi måste bli mindre främmande för varandra.