Så klev han fram ur garderoben – NSD:s egen konservator Johan Håkansson i NSD den 15 november. Allt som är lagligt ska man vara tyst om och tystast ska man vara om striptease.
Denne medelålders man, satt på piedistal som NSD:s toppkrönikör, vill se förbud mot kamphundar, ”men så länge de är lagliga kan jag inte ha några större synpunkter”, skriver han. Och fortsätter med att ta hedern av Kirunas kommunalråd Kristina Zakrisson och kommunchefen Peter Niemi, som båda vill stoppa att baltiska flickor klär av sig nakna på en av stadens sjaskigare syltor.
Johan Håkansson; före 1965 var det lagligt att våldta flickor. Några decennier tidigare hade inte kvinnor rösträtt i Sverige. Det var lagligt att utestänga makten för halva befolkningen. Du har själv ett jobb att skapa opinion och det var opinionen som tvingade fram att kvinnor ska ha rösträtt och att det blev olagligt att våldta människor. Det fanns håkanssöner då också, som med näsan i skyn talade om att allt som är lagligt är OK.
Jag tycker du ska ta en paus från krönikeskrivandet en månad, Johan Håkansson. Du behöver samla tankarna. Tala med din utgivare Kalle Sandhammar som släppte igenom din stenålderskrönika och be om tjänstledighet med lön. Kosing finns det ju gott om i firman.
Nu har du både tid och pengar för ett viktigt studium. Följ med de tre strippande flickorna, eller snarare barnen, till deras hemland i Baltikum. Hälsa på deras mammor och pappor. Berätta att deras döttrar jobbar med en helt laglig verksamhet hos en hallick i Sverige. Fråga hur de mår och berätta om deras vardag. Vilket reportage du skulle komma hem med!
Jag är oerhört stolt över att ha ett kommunalråd som säger ifrån om vidriga samhällsföreteelser. Är du stolt över att några pubertetspojkar har dig som idol, för striptease har ju alltid funnits?
Jo, jag vet att du ska döma mig som en politiskt korrekt gubbe, men jag är för både nakenhet och sex men jag hatar slaveri. Väx upp!
µ Svar till Lars Lindberg.
Det känns konstigt att tvingas svara på ett inlägg som uteslutande tillskriver mig åsikter som jag inte har, eller ännu mindre har torgfört.
Eftersom jag utgår ifrån att Lars Lindberg besitter en läsförståelse ser jag det som ett medvetet lågt och ohederligt sätt att debattera.
Lindberg skriver att jag vill att det ska vara tyst om allt som är lagligt – och allra tystast ska det vara om striptease.
Vad skrev jag: jo, att det är utmärkt med protesterna i Kiruna och att det här samhället skulle må bra av ännu mer protester.
Sedan slår han fast att jag har tagit heder och ära av kommunalrådet Kristina Zakrisson och kommunchefen Peter Niemi, vilket är befängt. Vad jag gjorde var att ifrågasätta om en kommun aktivt kan och ska bekämpa lagliga verksamheter. Jag tolkar det som att Lindberg inte tycker att politiker och höga tjänstemän bör ifrågasättas, vilket är en ganska märklig ståndpunkt från en före detta chefredaktör.
Och när Lindberg väl har prackat på mig diverse åsikter jag inte har tar han det hela vidare och får det att låta som att jag skulle vara en försvarare av våldtäkter. Osmakligt. Jag är inte ens en försvarare av striptease, vilket torde framgå redan i min krönikas första stycke.
Den här debatten hade kunnat bli intressant. Den hade kunnat handla om principfrågan: hur en kommun kan och inte kan agera när det gäller lagliga verksamheter som inte gillas. Vi hade kunnat diskutera den kommunala likställighetsprincipen, 2 kap 2 § kommunallagen samt 1 kap 9 § regeringsformen. Men Lindberg vill uppenbarligen diskutera något helt annat.
Lars Lindberg ber mig växa upp. Det är förmodligen det jag har gjort. Men min tidigare beundran för denne man kan däremot ha berott på undomligt oförstånd.