Sverige har under den Socialdemokratiska regeringen tappat rejält i den internationella rankingen kring hbtq-rättigheter. Sverige är inte så inkluderande för hbtq-personer som skulle vara önskvärt. Ett område som behöver nya reformer och fortsatt förnyelse är familjepolitiken.
Det är uppenbart att de delar av familjepolitiken som öppnar för hbtq-personer att bilda familj är för snäv. Det finns mer att göra och det är hög tid att komma vidare – det är trots allt snart 2018. Tre olika frågor sticker ut på det familjepolitiska området – surrogatmödraskap, adoptionsmöjligheter och föräldraskapspresumtion.
Surrogatmödraskap är en fråga som fått ny aktualitet i debatten den senaste tiden. Det innebär att en kvinna bär ett barn till någon annan och är något som finns och fungerar väl i en rad välutvecklade länder som på många sätt liknar Sverige som Nederländerna, Storbritannien, USA och Israel.
Redan idag finns det en bit över 300 barn i Sverige som tillkommit genom surrogat. Det finns goda erfarenheter att ta del av och det finns fakta och seriös forskning från länder som länge jobbat med att detta fungerar.
Med fokus på fakta och med vetskapen om att vuxna människor är kapabla att fatta beslut kring det här sättet att bilda familj är det naturligt att landa i slutsatsen att vi också i Sverige ska göra det lagligt med surrogatmödraskap utan kommersiella inslag.
Vi kan på så sätt ge människor som längtar efter familj nya möjligheter att komma vidare under ordnade former med klara och tydliga regler för altruistiskt surrogatmödraskap.
Trots att lagen säger att samkönade par har möjlighet att adoptera sedan 2003 är det försvinnande få som lyckats. Det är frustrerande att lagar som riksdagen beslutat om inte får någon märkbar effekt på ett så viktigt område som människors möjlighet att bilda familj.
Det är hög tid att göra en ordentlig översyn av varför adoptionsmöjligheterna för samkönade par i praktiken inte fungerar. Det krävs åtgärder för att få lagen att fungera.
Slutligen är det dags att jämställa samkönade par som blir föräldrar med heterosexuella par som blir föräldrar. Är en man och en kvinna gifta och det tillkommer ett barn inom äktenskapet är mannen automatiskt far till barnet.
Det kallas faderskaps-presumtion. Det gör livet enkelt. Om två kvinnor är gifta och det kommer till ett barn är bara den ena kvinnan mamma och den andra blir det först senare efter byråkrati, utredningar och onödigt krångel. Detta kan lätt åtgärdas med en könsneutral föräldraskapspresumtion.
Sverige har inte med Socialdemokraterna och Miljöpartiet i regeringen genomfört reformer för hbtq-personer som är nödvändiga.
Fredrik Saweståhl