Huvudförhandlingar pågår i Mark- och miljödomstolen om ett slutförvar för Sveriges använda kärnbränsle. SKB (ägs av kärnkraftsägarna) har ansökt om tillstånd enligt miljöbalken att bygga en inkapslingsanläggning i Oskarshamn och ett slutförvar i Forsmark, Östhammar. Domstolen ska lämna ett yttrande till regeringen som beslutar om slutförvaret kan tillåtas.
Folkkampanjen mot Kärnkraft-Kärnvapen, Jordens Vänner, Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning (MKG), Miljörörelsens kärnavfallssekretariat (Milkas) och Naturskyddsföreningen med flera har lämnat in yttranden som alla avstyrker SKB:s ansökan om slutförvar med den hårt kritiserade KBS-3-metoden. Metoden bedöms inte vara säker i hundra tusen år. En samlad internationell expertis är övertygad om att de flesta kopparkapslar kommer att gå sönder inom tusen år och leda till förödande läckage i Östersjön. SKB måste utreda alternativa metoder.
Om Fennovoimas kärnkraftverk byggs i Pyhäjoki kommer avfallet att förvaras med samma bristfälliga teknik. Finlands regering har redan godkänt metoden och bygger ett slutförvar i Olkiluoto.
Nätverket Kärnkraftsfritt Bottenviken har lämnat ett yttrande till Mark- och miljödomstolen att nätverket stödjer miljöorganisationerna. Om SKB:s ansökan tillstyrks kan det komma att byggas tre slutförvar vid Östersjön: Forsmark, Olkiluoto och Pyhäjoki.
Det brådskar att finna en säker slutförvarsmetod men det kräver en oerhört strikt tillämpning av försiktighetsprincipen med respekt för Östersjöområdets framtida ekosystem och framtida generationer.
Att återvinna det livsfarliga avfallet skulle innebära oacceptabla risker och kan inte göras med den lagstiftning vi har. Enligt kärntekniklagen måste den som producerar kärnkraft ta hand om avfallet. Slutförvaret ska etableras av de generationer som dragit nytta av de svenska kärnreaktorerna och utformas så att det efter förslutning förblir säkert utan underhåll eller övervakning.