Regeringen lämnade äntligen ett besked efter de senaste veckornas dramatiska utveckling kring provbrytningen i Kallak, Jokkmok. En kommunikationshandbok ska upprättas och ansvaret för detta ska länsstyrelsen ha. Detta räcker självklart inte, utan påminner mest om mannen som gick till skräddaren och det slutade med att det bara bidde en tummetott.
Vi socialdemokrater i Norrbotten har under lång tid arbetat för att gruvnäringen framgångsrikt kan utvecklas och att det skall bygga på kunskap med höga tekniska och miljömässiga ambitioner. Vår utgångspunkt är och har varit att det är nödvändigt med en samverkan mellan olika delar i samhället för att åstadkomma en så god tillväxt som möjligt och samtidigt bygga våra samhällen så hållbara som möjligt. Därför var samverkan mellan det privata, offentliga, akademi och fackföreningar en central punkt i vårt förslag till att regeringen skulle ta fram en mineralstrategi.
Norrbotten har de senaste åren toppat när det gäller tillväxten per sysselsatt person. Norrbotten har stått för en betydande del av Sveriges BNP. Det är gruvorna, stålet, malmen, skogen, vattenkraften och besöksnäringen som genererar dessa stora samhällsekonomiska vinster. Norrbotten är i allra högsta grad en närande del av Sverige.
Det är tveklöst så att gruvnäringen har en mycket stor betydelse för Norrbotten när det gäller jobb och utveckling. Näringen är viktig för att vi ska kunna upprätthålla och utveckla våra kommunikationer som alla andra näringar har nytta av, inte minst turismen. Gruvnäringens betydelse för, eller rättare sagt symbios med Luleå tekniska universitet går inte att bortse ifrån. Det går dessutom inte bortse från alla underentreprenörer. Det råder ingen tvekan om att nya gruvor kan vara med och rädda utarmade bygder. Pajala fick nytt hopp och liv när Northland öppnade sin gruva i Kaunisvaara. I Jokkmokk pågår en debatt kring provbrytning av järnmalm i Kallak, där tonläget har kommit att bli högt, till och med olagliga aktioner förekommer som på intet sätt skapar förutsättningar för ett bra Norrbotten.
Detta visar med tydlighet att gruvbrytningen kräver en nationell politisk aktiv medverkan, i annat fall riskerar vi att inte ta tillvara självklara möjligheter till ökad sysselsättning och hållbar tillväxt, men också riskerar det att leda till skadliga konflikter i våra samhällen.
Regeringen är i dag passiv och överlåter i dag samhällsutvecklingen till kommunerna och de bolag som etablerar eller är etablerade på orter med gruvor vilket riskerar och ofta medför konflikter av olika slag. Här måste staten ta ett tydligare ansvar och vi måste även finansiera ett sådant ansvarsåtagande. Vi behöver garantera att små orter med begränsade resurser där gruvdrift startas och bedrivs går att växa till hållbara samhällen. Detta kräver ekonomiska resurser. Dessutom behövs det resurser till forskning, teknikutveckling och för miljö- och naturvårdsåtgärder.
Vi socialdemokrater vill skapa nya modeller för hur samhället och gruvnäringens ansvar och finansiering ska vara. De viktiga är att de måste ha sin grund i samverkan och dialog med alla berörda intressenter. En del av detta är att vi behöver se över de låga mineralavgifterna. Det är nödvändigt att vi klarar finansieringen av de påfrestningar som gruvdriften ställer på små lokalsamhällen. Syftet är att kunna bygga långsikt hållbara samhällen. Den nationella nivån kan inte lämna lokalsamhällena i sticket.
En kommunikationshandbok kan säkert vara bra, men uppfyller inte på något sätt kraven på långsiktigt hållbar politik för gruvnäringen. Det visar bara att en gammaldags kolonial politik som misslyckats hänger kvar i alliansens och Annie Lööfs kapitulation inför marknadskrafterna. Vi socialdemokrater fortsätter vårt arbete med att ta fram en modern och framåtsyftande politik för gruvnäringen. En politik som bygger på samverkan mellan det privata, offentliga, akademi och det omgivande samhället skapar många nya jobb och hållbar utveckling för Norrbotten.