LRF:s kampanj mot allemansrätten går vidare. Högsta ledningen har nu svarat på vår tidigare artikel i denna tidning. Allemansrätten är egentligen en inskränkning i äganderätten, försöker LRF. En provocerande formulering som dessbättre är helt gripen ur luften. Varför inte tvärtom. Historiskt är det solklart så att äganderätten är en relativt sen företeelse. Dessförinnan strövade människan fritt.
Det måste råda en rimlig balans mellan rättigheterna, skriver LRF. Vad menas med det, konkret. Vi skulle säga att balansen i så fall redan är allvarligt skadad. Ägarna av skog har till exempel gjort allemansrätten meningslös i stora delar av landet genom att skogsbruk bedrivs på ett sådant sätt att markerna blir oframkomliga och förfulade, bäckar och gamla stigar körs sönder, bärmarker spolieras och så vidare. Vad är det vi ska respektera.
De flesta skogsägare vill bara ha virket eller trämassan, men utplånar i förbifarten allt annat. Levande natur vill man inte ha om man inte får rejält betalt för att avstå från att exploatera den. Om samhället vill bilda reservat kallar man det "expropriation".
LRF och Centern tycks i dag ha mycket nära kontakter. När markägare bryter grovt mot naturvårdsbestämmelserna ser Andreas Carlgren ingen anledning till lagändring och påföljder. Då förespråkar han "frivillighet".
Däremot vill han ändra lagen så att samme markägare först måste ge sitt samtycke om marken ska få beträdas av ridklubbar, bärplockare som säljer bären, bin utsända av biodlare, fotografer, naturguider med flera.
Samtycke är bra, eller hur. Men uteblivet samtycke innebär i detta fall att markägare förbjuder passage över marken. Eller snarare: Det blir en prisfråga, för tanken är att skapa en inkomstkälla.
Men kanske ridklubben eller bärplockarna tar vägen över flera skiften. Hur gör man då.
Det har inte framkommit, för LRF uttrycker sig inledningsvis luddigt. Men man får förmoda att i nästa steg markägarna slår sig ihop och säljer någon slags passerkort eller blåbärsbevis som gäller för ett större område under begränsad tid. LRF:s idéer är faktiskt ogörliga utan något sådant system. Som dessutom kräver hjälp av polis eller privata vaktbolag. Men vill vi ha det så.
Högsta domstolen har redan avvisat detta och LRF borde nöja sig.
Allemansrätten i nuvarande utformning är ingalunda villkorslös, det finns, som vi redan påpekat, hänsynsregler och etablerade former för att kräva ersättning. Tomtmark är absolut skyddad. Nedskräpning är redan i dag förbjudet och straffbart. Detta är fullt tillräckligt.
LRF:s kampanj är både ogenomtänkt, känslostyrd och ganska pinsam och kan få oöverskådliga, negativa konsekvenser. Vi får ett annat land. Och vi undrar om LRF-ledningen verkligen har alla medlemmar med sig. Även främlingsfientlighet finns om hörnet. Eller var det där det började?
Lägg ner den kampanjen nu.
Skydda skogen.