Har Sverige någon försvarspolitik?
På senare tid har kommunalpolitiker över hela vårt land ur ett lokalpolitiskt perspektiv talat sig varma för behållandet av diverse nedläggningshotade regementen och flottiljer. Man har framhållit de katastrofala sysselsättningsföljderna för en ort efter den andra om just det egna förbandet läggs ned.
Foto: Jens BŠckstršm / Eurobild
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Frågan är också om det inte varit lättare att ta de försvarspolitiskt nyvakna kommunalråden och landshövdingarna på större allvar i försvarsdebatten om fler av dem sagt ifrån tidigare när Sveriges försvarsmakt lades ned och ersattes med en expeditionskår för användande i fjärran land och när hemvärnet, den sista spillran av folk- och territoriellt försvar, fråntogs möjligheten att rekrytera.
Visst är det lovvärt att kämpa för hembygdens arbetstillfällen men utan att kritisera dem som nu talar för sin kommun kan det nog sägas att det troligen lönat sig bättre att inte vara ute i sista sekunden utan i stället strida för hela landets försvar medan tid fanns.
Dagarna efter att 2008 års lista över förband att lägga ned publicerats redogör sedan regeringen för sina planer att förstärka landets ekonomiskt krisdrabbade och när det gäller försvarsförmåga obefintliga försvarsmakt med en av de flesta utom delar av industrin helt oönskad produkt.
Här avses givetvis tankarna på att köpa in eller bygga om att antal Super-Jas till ett flygvapen som kanske inte längre kommer att vara baserat någonstans i de översta två tredjedelarna av vårt land och som inte heller sedan tidigare på ett antal år klarat av att trovärdigt hävda våra gränsers okränkbarhet.
Om detta är regeringens sätt att tillförsäkra medborgarna trygghet inom våra gränser torde det vara på plats att ifrågasätta kompetensen hos de statsråd som varit med om att utforma denna plan.
Oavsett samverkan med andra nationer kommer vårt försvar inte att fungera om vi inte genom värnplikten i fredstid vidmakthåller en god återtagningsförmåga och försvarsvilja i tider av ofred.
Självfallet är det bra att SAAB i Linköping ges de bästa möjliga förutsättningar att exportera flygplan till Norge men mot bakgrund av behoven i Sveriges i dag icke fungerande försvarsmakt bör man inte ge detta företagsstöd under förespeglingar av att på detta sätt kunna bidraga till landets säkerhet.
Vad Sverige behöver är en försvarspolitik med kontinuitet där alla har en plats och en uppgift, en försvarspolitik där alla medborgare utifrån förmåga förutsätts medverka till att försvara varenda del av vårt land.
Vad vi inte behöver är en ryckig försvarspolitik utan klar målsättning och strategi för att försvara vårt land som ses som en budgetregulator och ett statsstöd för exportindustrin.