Om några månader är det tio år sedan Kulturens Hus invigdes. Det var då en av de största investeringar som kommunen någonsin gjort. För min del är Kulturens hus den bästa enskilda satsningen som Luleå kommun har gjort under de dryga 30 år jag har bott i Luleå.
Kulturens hus var även en ekonomiskt väldigt bra satsning. Kommunen kunde krypa ur ett antal dyra hyreskontrakt med privata värdar och bygga nytt i egen regi. Tidigare fanns biblioteket vid Stadshotellet, konsthallen fanns i samma hus som nuvarande Kafelino och turistbyrån vid Ebeneser. När dessa externa hyresutgifter försvann så kunde vi få ett helt nytt hus med konsertlokaler, replokaler för Norrbottensmusiken, konferenslokaler, konstverkstad och arbetsplats för kulturförvaltningen samlat på ett ställe till en jämförelsevis låg ökning av driftskostnaderna. Ett skolexempel på bra kommunalekonomisk hushållning.
Den senaste affärsuppgörelsen mellan Luleå kommun och Hemsö AB är ett steg i rakt motsatt riktning. Den går ut på att kommunen ska sälja sina egna fastigheter, skolor och äldreboenden, och sedan stanna kvar som privat hyresgäst. Hemsö är ett kapitalförvaltningsbolag och har ett vinstkrav från ägarna på 10-15 procent. Luleå kommun ska alltså i framtiden betala en hyra som dels ska täcka kostnaderna för lokalerna och dessutom ger Hemsös ägare en 10-15 procents vinstmarginal.
Hemsö har dessutom fått företräde till att köpa fastigheterna. De har inte tävlat med andra intressenter i någon anbudstävling. Istället har man fått ett kompisupplägg där man har kunnat sitta i slutna förhandlingar med kommunledningen (S).
Det är samma upplägg som vid affären med Rikshem förra året. Precis som nu fick Rikshem köpa 1 600 lägenheter efter en ”oberoende värdering” som i efterhand visade sig leda till ett kraftigt underpris på lägenheterna. Rikshem gjorde en av de bästa affärerna i hela fastighetssverige. På bekostnad av Luleås skattebetalare.
Så länge som jag varit kommunalpolitiskt aktiv har det visat sig gång på gång att det är en fördel att bedriva kommunal verksamhet så långt det går i egna lokaler. Man har full flexibilitet, kan ändra inriktning och göra anpassningar allt eftersom förutsättningar ändras. Man kan bedriva verksamheten till självkostnad utan att några privata vinstintressen är inblandade. Behoven hos skolbarnen och de äldre kan styra inriktningen till hundra procent.
”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket”, yttrade den dåvarande socialdemokratiske socialministern Gustav Möller för cirka 80 år sedan. Det är lika sant i dag som det var då.