Historien går igen
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Dåvarande chef Monika Stridsman hänvisade till att det var det uppdrag som dåvarande regering hade givit "att försörja industrin med råvaror".
I den debatt som följde kunde konstateras att Norrbotten skulle drabbas av en virkessvacka från millenniumskiftet och trettio år framåt.
Därför är det föga förvånande att politiker som Forsberg och Roslund gör gemensam sak i NSD den 3 april och försöker framstå som trovärdiga riddare i kampen mot det onda Sveaskog.
Detta med argument som att planer på
reservat i Norrbotten skulle hota jobben, när verkligheten är den att industrin har
vägrat att ta hänsyn till den svacka som skogsproduktionen befinner sig i och
att den globala tillgången på råvaror inte motsvarar förväntningarna.
Desperata argument som saknar vetenskaplig förankring ska förstärka deras argumentation, som att en ökad avverkning skulle bidra till att binda mer koldioxid.
Här gör man också gemensam sak med nuvarande regering som föreslår att flytta skogsodlingsgränsen längre upp mot fjällen som en anpassning till klimatförändringar.
Norrbottens naturresurser kommer alltid att kunna bidra till en stabil utveckling av våran region, men då behövs också seriösa debatter om hur vi skapar ett långsiktigt hållbart samhälle, något som jag hoppas kan ske vid mötet i Kalix i maj.
Det utspel som de båda kommunalråden Forsberg och Roslund har gjort i frågan är inget annat än populism, jag tycker att de båda kan rådfråga före detta stadsminister Persson om råd i frågan innan de uttalar sig nästa gång.