Högerregeringen börjar alltmer likna en gammal och sliten positivhalare. Samma entoniga falska melodi vevas fram om och om igen. Likt maniska fundamentalister upprepar man i det oändliga att skattesänkningar löser alla problem. Man gallskriker om arbetslinje, när det i själva verket är frågan om utsorteringslinje.
Att arbetslösheten i dag är högre än när högerregeringen tog över 2006 visar på det monumentala fiasko högerpolitiken innebär. Det fullständiga misslyckandet kan inte döljas genom en skränande falsksång.
Sedan tillträdet 2006 har högerregeringens skattesänkningar dränerat statskassan på sammanlagt 809 miljarder kronor. Nu lanserar man ett femte jobbskatteavdrag som ytterligare kommer att öka klassklyftorna.
Högerregeringens skattesänkningar är en medveten liberal politik. Uteblivna löneökningar kompenseras till liten del via sänkt inkomstskatt. Notan betalas av arbetslösa, sjuka, föräldralediga och pensionärerna. I slutändan även av de som har jobb genom en urgröpt välfärd.
En av dagens politiska huvudfrågor står mellan jobbskatteavdrag eller offentliga satsningar. Skall vi satsa på det offentliga och gemensamma eller på det privata och enskilda? Endast dogmatiska liberaler kan hävda att minskade skatteinkomster inte leder till nedskärningar inom det offentliga. Konsekvensen av högerregeringens politik är fortsatta nedskärningar inom välfärden. Detsamma gäller Socialdemokraternas dubbla budskap. Man kritiserar högerns skattesänkningar, men lovar att behålla dom i så fall man kommer i regeringsställning. Ett hyckleri utan like och uttryck för politiskt förfall.
Högerns skattepolitik straffbeskattar de sämst ställda och urholkar välfärden. Alternativet är en kraftfull satsning på offentlig konsumtion – på skola, vård och omsorg – och på offentliga investeringar i bostäder och infrastruktur. Satsningar som ger omedelbara jobb.
Högerfolket säger ofta att det ska löna sig att arbeta. Linjen borde då vara höjda löner som ökar köpkraften och ger fler skattekronor till statskassan. Högre löner är en betydligt bättre väg fram än bidrag förklädda till avdrag, speciellt som bidragen främst går till de redan rika.