Våra mineral och järnmalmstillgångar har enligt ett uttalande från förre statsministern Fredrik Reinfeldt ett värde av samma storleksordning som de norska olje-tillgångarna.
Järnmalmspriser och oljepriser kan beroende på konjunkturen gå upp och ned. Det kan inte vara Guds mening att samhället ska betala konjunkturnedgångarna medan gruvbolagen ska ta hem vinsterna i konjunkturuppgångarna.
Samhället har lagt ned miljardbelopp för att stötta starten av Pajalagruvan. Men så snart konjunkturen gått ned sätts gruvan i konkurs. En konkurs genom det Luxemburg- baserade moderbolagets agerande, varvid det svenska samhället får stå för de arbetslösas sociala kostnader och andra kostnader för samhället Pajala. Observera att det inte är moderbolaget som försatts i konkurs utan i stället dotterbolaget.
Vi kan vara helt säkra på att så snart konjunkturen vänder kommer moderbolaget att lägga ett bud på det konkursade bolaget. Antingen direkt eller via en bulvan. För att åter kunna kamma hem den tänkta vinsten från en av våra största järnmalmstillångar.
Alla ropar hurra, nu har arbetstillfällena i Pajala återskapats. Men någon i Sverige beskattningsbar bolagsvinst för gruvbolaget kan inte förväntas att hamna i den svenska statskassan. Denna vinst kommer troligen att trollas bort inom den i Luxemburg baserade koncernen.
För att de utlandsägda bolagen ska tvingas bidra till den samhällskostnad som kan uppstå vid en lågkonjunktur borde en gruvavgift införas, inte som i dag på promillenivå, utan på procentnivå.
En viss procent av värdet på den brutna malmen ska gå till en fond som ska kunna lindra de ökade samhällskostnaderna vid en lågkonjunktur. Det ska inte vara en skatt utan en avgift.
För att inte drabba hederliga gruvföretag som betalar förväntad vinstskatt ska denna avgift vara avdragbar från bolagsvinsten. Ingen redovisad bolagsvinst, inget avdrag. Så fungerar det i andra klokare länder. Länder som inte skänker bort sina naturtillgångar.