Cecilia Widegren (M) och Johan Johansson (M) skriver i NSD 14 juli om miljardsatsningar på försvaret. Detta som en del i Moderaternas strategi att framställa sig som en ansvarstagande parti när det kommer till Sveriges försvar och inte minst är Widegren och Johansson intresserade att lyfta fram sig själva när valåret drar närmare och kryss-samlandet skall inledas för att säkra ytterligare år i riksdagens bänkar.
Vad är det då man vill påskina? Jo, att regeringen ”satsar” på försvaret genom att investera i renovering av befintligt stridsvagnsbestånd och det låter väl sunt, men närmare granskning ger vid handen att denna satsning är redan budgeterade medel som regeringen suttit och ruvat på under flera år och Försvarsmakten därför tvingats lämna åter till statskassan. Behovet av dessa åtgärder är dessutom inget nytt utan har stått på agendan i åratal. Det är rent av så att denna renovering 2008 ströks av regeringens genomförandegrupp, ett förfarande som i efterhand fått kritik av bland annat riksrevisionen då det lett till negativa konsekvenser för Försvarsmakten både ekonomiskt och operativt. Allt på grund av att regeringen tror sig förstå och veta bättre än de professionella yrkesmännen i myndighetsledningen när och vilka investeringar Försvarsmakten skall göra.
Så vad får vi nu sent omsider för våra skattepengar? Inget mindre än ett mer än halverat stridsvagnsbestånd! Av i dagsläget ca 120 stycken stridsvagn 122 skall 56 renoveras och av dessa kommer endast 42 stycken förbandssättas. Det kostar alltså miljarder att behålla halva vår stridsvagnsförmåga.
Totalt under 2013 har anslagen för anskaffning och underhåll av materiel och anläggningar samt forskning och teknikutveckling minskat med 450 miljoner kronor. Detta är inte nytt för i år och det berg av ofinansierade anskaffningsbehov som regeringen fortsätter skjuta framför sig uppgår nu till bortemot 40 miljarder, en hel försvarsbudget, och detta bara för att den beslutade organisationen IO14 skall kunna intas med relevant materiel. Trots detta kommer Försvarsmakten att lämna igen pengar till statskassan även vid slutet av detta år.
Moderaterna med alliansregeringen har under sin regeringstid låtit försvarspolitiken falla i vanskötsel inte minst genom att förlama politikområdet först med petningen av Mikael Odenberg och tillsättningen av politruken Sten Tolgfors och efter dennes taktiska avhopp med nödutnämningen av Karin Enström. De två sistnämnda helt trogna och lydiga Reinfeldt och Borg utan förmåga eller vilja att aktivt leda och forma sitt eget politikområde. Förfallet har tillåtits fortgå till den milda grad att vi i dag har en i stort sett alla praktiska avseenden obefintlig försvarsförmåga.
Från att ha varit en stabil faktor i den europeiska säkerhetsbilden går Sverige nu i rasande takt mot en mycket låg nivå och riskerar att bli ett i militärt vakuum som inte bara kan drabba Sverige med oanade konsekvenser men även våra omedelbara grannar och de baltiska staternas säkerhetspolitiska-situation påverkas negativt när Sverige inte tar ansvar för vare sig den egna eller gemensamma säkerheten.