Det finns olika bedömningar om hur mycket olja som finns under havets botten i Arktis. Allt från några månader av världskonsumtionen till så mycket som 12 procent av alla oupptäckta oljereserver och 25 procent av alla oupptäckta gasreserver.
Argumenten mot oljeborrning är slående. För att hålla den globala temperaturhöjningen under två grader jämfört med förindustriell tid kan bara cirka en tredjedel av de nu bevisade reserverna av fossil energi användas upp. Att i det läget börja söka nya svårutvunna oljekällor i Arktis är att mer eller mindre garantera högre temperaturhöjningar, med katastrofala följder i form att torka, orkaner, missväxt, översvämningar och så vidare.
Att oljeracet om Arktis över huvud taget börjat ligger till stor del i det faktum att redan har cirka 80 procent av Arktis isvolym smält. FN:s klimatpanel IPCC beräknar att Arktis kommer att vara isfritt sommartid år 2050.
För isbjörnar, sälar och andra islevande djur innebär redan detta förstås en katastrof.
Oljeutvinning i Arktis kan också få mer direkta effekter. BP:s oljeolycka i Mexikanska golfen 2010 när oljeplattformen Deepwater Horizon exploderade visar riskerna med oljeutvinning till havs och speciellt djuphavsborrning.
Att täta den läckande oljekällan var extremt komplicerat i de lugna varma vattnen strax utanför USA:s kust där alla möjliga resurser fanns tillgängliga. En liknande operation i Arktis kalla vatten med is och ingen civilisation i närheten skulle vara en näst intill omöjlig uppgift.
I Mexikanska golfen begränsades också katastrofen av att oljan bröts ned relativt snabbt i det varma vattnet, samtidigt som det fanns stora mänskliga och tekniska resurser att sätta in, för att till exempel tvätta stränder och fåglar. I Arktis kalla vatten bryts oljan ned extremt långsamt och mänskliga resurser finns knappt alls. I hela Arktis, cirka sex procent av jordens yta, bor totalt fyra miljoner människor.
Sammantaget kan en oljeolycka i Arktis innebära en mer eller mindre permanent ekologisk katastrof.
Avtalet om en i praktiken helt omöjlig ”sanering” vid oljeborrning ger grönt ljus till oljebolagen att förstöra vår planet för profiter, både på kort och längre sikt. Det är regeringens resultat efter två års ordförandeskap i Arktiska rådet.
Ironiskt nog är ett av bolagen med prospekteringsrättigheter i Arktis Lundin Norway, en del av Lundin-gruppen där Carl Bildt suttit som styrelseledamot och vars bolag Lundin Oil misstänkts för folkrättsbrott.
Miljöminister Lena Ek har hävdat att regeringen är motståndare till oljeborrning i Arktis. Större hyckleri får man leta efter. Regeringen har anammat den romerske kejsaren Vespasianus devis: ”Pengar luktar inte”.