En modern och fungerande infrastruktur är avgörande för Sveriges konkurrenskraft med omvärlden nu och i framtiden. Infrastruktur knyter ihop landet och är en central förutsättning för en växande ekonomi, ökad befolkning, förbättrade möjligheter till pendling, besök och ökad sysselsättning.
Det är särskilt viktigt för Norrlandslänen och Sveriges glesbygd. För att möta behovet av infrastruktur krävs således stora satsningar. Kapacitetsbristen är påtaglig i norrlandslänen vilket påverkar godstransporterna och medför oerhörda kostnader för industrin och Sveriges konkurrenskraft.
Drygt 44 miljarder kronor, vilket motsvarar fem procent av statsbudgeten, går i dag till infrastruktur. Men behovet är tre gånger så stort; storleken på kakan måste alltså bli större.
Som vi ser det behövs alternativa finansieringsformer för att säkerställa den infrastrukturutveckling Sverige behöver för att möta dagens och framtidens utmaningar. Om pengarna för finansiering av infrastrukturprojekt kommer från andra håll än via skattsedeln växer kakan och välbehövda satsningar, som exempelvis Norrbotniabanan, kan sjösättas.
Vi har identifierat att flertal möjliga alternativ till att göra kakan större. På logistikdagen i går, torsdag den 30 oktober, presenterade vi förslag på hur kapital kan frigöras för att satsas så att Sverige utvecklas. Exempelvis skulle avkastningen från statligt ägda bolag kunna investeras i den omgivning som skapar vinsterna. På så sätt skapas bästa möjliga förutsättningar för dessa företag att verka på en konkurrensutsatt marknad.
Viktigt för byggbranschen är också långsiktiga och stabila spelregler som inte snedvrider konkurrensen. Vi förordar inrättandet av en nationell bostads- och infrastrukturberedning som säkrar upp spelreglerna så att investerare och byggföretag verkligen vågar satsa.
Byggbranschen är villig att delta i en öppen och konstruktiv diskussion om vilka åtgärder som behöver sättas in. Från branschens sida kan vi bidra med forskarstudier, projekterfarenheter och finansieringslösningar. De fackliga organisationerna och Sveriges Kommuner och Landsting skulle kunna vara andra viktiga aktörer. Målet med arbetet ska vara att ta fram långsiktiga lösningar som ger en bättre fungerande bostads- och infrastrukturmarknad. I en sådan beredning bör även förslag om uppdelning av statsbudgeten i löpande utgifter och mer långsiktiga investeringar diskuteras.
Det är viktigt att ta ett samlat grepp om infrastruktur och bostadsbyggande. Därför är det bra att regeringen nu har samlat bostadsfrågor, infrastruktur och näringspolitik under ett och samma tak på Näringsdepartementet.
Regeringen sträcker i andra frågor ut handen till samarbete; vi vill ta en sådan hand vad gäller infrastruktur. Då kan vi möta framtidens utmaningar och bygga ett hållbart samhälle, även i norra Sverige.