Resolutionen tar upp två tunga delar en som handlar om kvinnor som offer för sexuellt våld i konflikter och en som tar upp kvinnor som beslutsfattare.
När kvinnor, fred och säkerhet blev en fråga för Säkerhetsrådet förändrades kvinnors roll från att vara en jämställdhets fråga till en säkerhetspolitisk fråga och fick därmed en mycket större tyngd. Säkerhetsrådets beslut slog fast att fred inte kan skapas om inte kvinnorna finns med i beslutsprocessen och skyddas från övergrepp.
Och hur ser det ut på bilderna från dagens fredsförhandlingar? Samma män som startat krigen ska sedan förhandla om freden. Inga kvinnor i sikte, även EU har misslyckats.
Inga bosniska kvinnor deltog i fredsförhandlingarna som satte punkt för kriget i Bosnien, trots att hela världen var medveten om de systematiska våldtäkter som kvinnor utsattes för. I förhandlingarna efter NATOs bombning av Kosovo fanns en kvinna.
Av nio fredsöverenskommelser de senaste åren har bara två innehållit något om kvinnors freds- och säkerhetsproblem. Av de 14 senaste fredsprocesserna har bara fyra haft någon kvinna med.
Det är inte bättre i dag och nu har vi tröttnat på alla vackra ord och arbetar för att Säkerhetsrådets resolution 1325 ska förverkligas i Sverige och internationellt. All FN personal måste utbildas i genderstrukturer, utse minst 40 procent kvinnor i hela fredsprocessen, särskilt vid fredsförhandlingar och använda sig av kvoteringsinstrumentet för att få kvalificerade kvinnor i ledande positioner i FNsystemet.
Efter ett visst opinionsarbete gentemot samtliga partier ligger det nu flera motioner i Sveriges riksdag bl.a med krav om en ny svensk handlingsplan med mätbara mål och en konkret tidplan än i någon annan fråga.
Det är hög tid att Säkerhetsrådets resolution 1325 genomförs och blir verklighet.
Så länge vi ignorerar hälften av befolkningen kan vi inte uppnå hållbar fred. Fred är en alltför tung börda att lägga på endast en institution, en regering och ett kön.
Hållbar fred kan inte skapas om man bortser från halva mänskligheten.