Kanske ska de till en ny skola till hösten med nytt schema och nya lärare. Saker som för andra känns som lite pirr i magen eller helt ovidkommande kan förstöra både nattsömn och sommarlov.
Att kunna förbereda sig för hösten är en viktig fas för att när stunden är inne minska svårigheterna och inkörningsperioderna. Tryggheten att veta vem man ska fråga och vem som ska hjälpa en och en uppbyggd tillit.
Men hur ska detta vara möjligt när inte ens lärarna har klar för sig var de hamnar?
En lärare försvinner helt plötsligt på grund av besparingar och någon information om det som skett kommer inte fram till berörda personer och barnet som har nog med svårigheter kommer mer i kläm. Någon ny speciallärare finns inte att tillgå för ”pengarna finns inte” och trots lärarnas profession har de inte alltid all utbildning som kan krävas för att lyckas lära ett barn med handikapp.
Barnet som redan har nog problem ramlar mellan stolarna och får aldrig en ärlig chans att klara skolan. Detta medför en ständig oro och tungt misslyckande och kanske han/hon tappar all entusiasm och struntar i skolan.
Lagen är rak – barn med diagnoser har rätt till specialhjälp för att klara skolan, inget barn ska åsidosättas. Ändå verkar inte kommunen sluta skära ner på dem som ska ta hand om oss när vi blir gamla. Inte heller verkar de bry sig om lagen. Mer resurser måste till skolan, till speciallärare både för barn med diagnoser och till de asylsökande barnen som integreras in i den svenska skolan utan att kunna tala svenska.
Under våren och hela sommaren har vi fått läsa alarmerande uppslag i tidningarna om hur kunskapen minskar bland barn och ungdomar och nya regler och lagar ska förbättra detta.
Jag tycker det är enkelt. Sluta dra in på lärare och framförallt speciallärare i skolorna, stäng inte igen byskolorna, lägg mer pengar till skolan och lärande och öka planeringen. Då kommer lärandet att fungera bättre på allas villkor. Då minskar det onödiga bortfallet av tid som kan läggas på inlärning.
Låt sedan lärarna få fokusera på lärandet och lyft den administrativa bördan från dem. Det är inte meningen att de ska behöva lägga så mycket tid på ”skolassistenternas” arbete som rationaliserades bort för besparingar. Det skulle öka arbetstillfällena som vi så väl behöver.
Barnen är vår framtid och är vi inte rädda om dem har vi ingen som tar hand om oss när orken tryter. Ingen som är intresserad.