µ Svar till Joakim Andersson, NSD Debatt den 21 februari.
Andersson säger att invandringen är ”ingen dålig affär för Sverige”, enligt vad beräkningar av OECD kommit fram till och som stöds av Jan Ekberg. Detta är inte sant. Tvärt om bokstavligen sågar professor Ekberg OECD:s beräkningar som irrelevanta, bland annat därför att beräkningarna bygger på den situation som gällde för nära tio år sedan.
Ingen kan ha undgått att Sverige och världen i övrigt har drabbats av en långvarig och kraftig lågkonjunktur de senaste åren med arbetslöshet och ekonomiska svårigheter som följd.
För cirka 15 år sedan presenterade en forskare vid Göteborgs universitet, Lars Jansson, en mycket noggrann och omfattande undersökning om kostnaden för den dåvarande invandringen. Hans sammanställning av alla kostnader, fråndraget de bidrag, som arbetande invandrare gav, visade på en nettokostnad på cirka 90 miljarder kronor.
Även om det bär emot måste vi nog acceptera den nyligen framräknade kostnaden på cirka 110 miljarder kronor för invandringen i dag.
Kostnadens storlek är ett problem men ett större problem är hur regering och riksdag tar ut den. Alla medborgare måste vara med och betala. Så sker inte i dag. Allianspartierna tillsammans med kohandlarpartiet MP har valt en moraliskt förkastlig väg för att ta ut migrationskostnaderna. Man ser helt enkelt till att samhällets absolut svagaste och mest försvarslösa grupper får betala huvuddelen av migrationskostnaderna. Grupper som helt saknar företrädare och talesmän.
✔ Invandringen av analfabeter och outbildade har självklart lett till att mycket stora resurser måste läggas på dessa elever varför man tvingats minska ner resurserna för de svenska eleverna. Pisaresultaten är till stor del en följd av detta.
✔ Försämringar inom sjukvården på grund av resursbrist är märkbara. Långa väntetider på provsvar och insatser rapporteras dagligen även i samband med allvarliga cancerfall. Exempel på förbilligande kvalitetsförsämringar är att, som undersköterskor, anställs ofta i dag helt outbildade efter bara några dagars introduktion. Sverige har i dag lägst antal sjukhusplatser i hela EU i förhållande till folkmängden.
✔ Dagligen framförs i massmedia hur illa äldrevården fungerar i Sverige. Trots att man tagit bort 28 800 platser de senaste åren räcker inte resurserna till för en human och värdig vård.
✔ I Aftonbladet kunde vi 24 februari läsa om Margareta Stenström, 73, som tvingas leva i fattigdom med en pension på knappt 6 800 kronor per månad. Detta efter att ha arbetat från 14 års ålder till pension vid 62 år. Tyvärr är hon inte ensam. Pensionsmyndigheten har redovisat att år 2013 hade mer än 520 000 en pension under 6 900 kronor.
Trots alla rapporter som visar hur felkonstruerat och feltänkt pensionssystemet är vägrar Allianspartierna och kohandlarpartiet Miljöpartiet att medverka till en nödvändig och omfattande revision av systemet.
På mindre än sju år har Alliansregeringen med stöd av kohandlarpartiet MP lyckats undergräva de svenska sociala trygghetssystemen, framför allt de, som avser att ge trygghet för sjuka och äldre. Ytterligare en fyraårsperiod med dessa partier i ledningen skulle leda till katastrof för dessa svaga och utsatta grupper.
Ett måste är att pensionssystemet, migrationen och dess följder görs till valfrågor