Just nu pågår en väldig debatt om en eventuell gruvbrytning i ett känsligt naturområde i Kallak utanför Jokkmokk. Det är ingen slump, vi kan vänta oss att fler liknande frågor lyfts inom de närmaste åren. Det pågår en gruvboom i Sverige och vi måste skaffa oss verktygen att hantera den.
Det som nu sker i Kallak visar att vi behöver nya regler och ett statligt ansvarstagande. Mineralpolitiken kan inte bygga på principen att all exploatering alltid och överallt är bra, och att prospektering alltid ska välkomnas. Det som gruvnäringen kan ge i mineraler och arbetstillfällen måste vägas mot miljövärden och de jobb som skapas i näringar som hotas av gruvdrift. Frågan om det är miljömässigt möjligt att överhuvudtaget öppna en gruva i Kallak är inte rättsligt prövad, och som ordningen är i dag kommer den inte bli det förrän efter Kallak genomgått all prospektering.
Det är inte rimligt att utsätta ett område för den konflikt och det ingrepp som en omfattande prospektering med provsprängningar innebär, om man inte ens vet att en gruva kan bli aktuell. Staten borde vara tydlig med var man kan tänka sig nya gruvor, och var det av miljöskäl inte är aktuellt.
Problemet är att minerallagstiftningen inte har hängt med i utvecklingen. Den kom till i en tid då mineralfyndigheter sågs som ett outtömligt bankkonto som man bekymmersfritt kunde ta ut pengar från. I dag vet vi bättre. Alla gruvor innebär ingrepp i naturen, all gruvverksamhet lämnar spår efter sig.
Sverige har en stor potential för fynd och utvinning av malmer och mineraler. Det är i sig ingen dålig sak, men den potentialen måste hanteras ansvarsfullt. Minerallagen som den ser ut i dag är inriktad på att exploatering av en fyndighet alltid är den naturliga vägen att gå. Detsamma gäller miljöbalkens tillämpning vid prövning av tillstånd för gruvdrift. Vi har sett hur nuvarande lagstiftning lett till att prospektering och brytning kunna påbörjas i strid mot intresset och behovet att skydda växt- och djurarter och i strid med intentionerna bakom EU:s art- och habitatdirektiv.
Mycket av det prospekteringsarbete som bedrivs i dag sker inom renskötselområdet. I vissa fall leder dessa prospekteringar till etablering av gruvor inom områden som är viktiga för rennäringen, övrig samisk markanvändning och kultur. Gruvetableringar påverkar dessutom miljön och omgivningen på många fler sätt än enbart själva brytningen. För att bryta krävs infrastruktur, energi och en mängd servicefunktioner i närområdet och regionen.
Det finns därför ett behov av gemensam samlad översyn och modernisering av Minerallagen och Miljöbalken med syfte att stärka miljöhänsyn, mål om effektiv resurshushållning och kretslopp samt stärka samernas intressen.