Kartan (M) stämmer inte med verkligheten
De borgerliga är offer för sin egen mytbildning om fusket i socialförsäkringarna.
Fredrik Reinfeldts ideologiska karta stämmer inte med den svenska verkligheten. Försärmringar i sjukförsäkringen drabbar faktiskt sjuka, inte bara fuskare och fifflare.
Foto: Tomas Oneborg / SvD / SCANPIX
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I liberala Expressen beskrivs S-ledaren Mona Sahlin, som kritiserat stupstocksregeln, som en "fullblodspopulist" av politiska redaktören Anna Dahlberg. I en intervju i Dagens Nyheter hävdar statsminister Fredrik Reinfeldt (M) att Sahlin bara försöker vinna opinionspoäng, trots att hon egentligen står för samma politik.
De borgerliga argumenten faller dock platt till marken, när man studerar regeringens förslag och oppositionens alternativ.
I riksdagsdebatten 9 december utvecklade Veronica Palm (S) på ett förträffligt sätt socialdemokraternas förslag, liksom skiljelinjerna till regeringspolitiken.
"Vi säger nej till stupstock, nej till dogmatiska tidsgränser och ja till aktivt stöd", sa Palm bland annat.
Läs gärna hela hennes inlägg i protokollet på www.riksdagen.se. Det är mycket klargörande.
I själva verket är det de borgerliga som på egen hand har försatt sig i den här knipan. De är offer för sin egen mytbildning.
Under lång tid har borgerliga opinionsbildare spridit skrönor om att det finns ett omfattande fusk i socialförsäkringarna.
I en famös debattartikel i Dagens Nyheter 2007 påstod till exempel Stefan Fölster, Svenskt Näringsliv, att nästan alla ägnar sig åt allvarligt fusk.
I en artikel i Svenska Dagbladet 15 februari 2008 skrev statsråden Göran Hägglund (KD) och Christina Husmarck-Pehrson (M) om "ett utbrett bidragsbrott".
Några dagar senare spädde samma tidning på med en artikel under rubriken "Det fuskas så in i Norden". Källa: Den borgerliga regeringens delegation för felaktiga utbetalningar.
Det är också denna mytbildning som har legat till grund för ingreppen i både a-kassan och sjukförsäkringen. Lägre ersättning och stramare regler ska - enligt den borgerliga filosofin - göra att alla fuskande latoxar nu börjar jobba.
Hela tiden har dock den rödgröna oppositionen - liksom en rad tunga remissinstanser - varnat för att en sådan politik kommer att gå ut över människor som har en redan utsatt situation på arbetsmarknaden.
Det är ju inte bara en liten grupp fuskare som påverkas av försämringarna. De drabbar också en fruktansvärd massa människor som har sociala, psykiska eller fysiska bekymmer som gör att de inte kan gå för fullt i arbetslivet.
Nu börjar det också gå upp för de stora nyhetsredaktionerna och den breda allmänheten att försämringarna i sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen faktiskt drabbar sjuka och arbetslösa.
Och det är denna verklighet som nu slår mot regeringen i opinionsmätningarna. Reinfeldts ideologiska karta stämmer inte med den svenska verkligheten.
I Dagens Nyheter hävdar Fredrik Reinfeldt att det finns felaktigheter i massmediernas rapportering om de nya sjukförsäkringsreglerna. Men Anette Johansson i Oskarshamn, Maarit Kaarhapää från Gävle eller Ann-Britt Johansson från Luleå är inga påhittade fall. Deras berättelser finns i tidningarna Östra Småland, Aftonbladet och NSD.
Det är vanliga människor, någon har kallat dem för "verklighetens folk", som drabbas av den nya hårda politiken i det Reinfeldtstyrda Sverige. De beskriver ett regelverk som slår snett och urskillningslöst.
Därför har Veronica Palm, Mona Sahlin och andra kritiker argumenterat för att man måste se varje enskild individ (ett begrepp som borde vara väl känt i den borgerliga idévärlden).
Det går inte att generalisera och dra alla långtidssjuka över samma kam. Vissa kan komma igen på den ordinarie arbetsmarknaden om de får hjälp, stöd och rehabilitering. Andra kan kanske göra en insats i Samhall eller ett socialt kooperativ. För somliga kan en lönebidraganställning i föreningslivet vara en lösning.
Men del är faktiskt så sjuka att de inte kan jobba, inte ens om de får skräddarsydda och anpassade arbetsuppgifter.
Därför är regeringens bortre parentes i grunden fel. Den får, som vi nu ser, helt orimliga konsekvenser.