Småhusägare och andra konsumenter bär i dag ett tungt ansvar för rättegångskostnader i allmän domstol (tingsrätt och hovrätt), vilket gör det svårare för dem att få juridiskt rätt. Ett exempel är tvister mellan småhusägare och byggföretag.
Småhusägare behandlas av domstolarna som om de vore jämbördiga med byggföretagen, detta trots att byggföretagen kan omsätta miljardbelopp. Vid förlust i domstol i ett mål som gäller mer än ett halvt basbelopp (22 200 kronor), måste en småhusägare ersätta byggföretagets rättegångskostnader till sista kronan.
Genom att processerna är dyra och det inte sällan används som processuell taktik från byggbolagens sida att fördyra processerna, kastar många konsumenter in handduken på ett tidigt stadium. Många tvister når inte ens allmän domstol, då konsumenterna inte vågar processa på grund av risken att drabbas av höga rättegångskostnader.
Rättvisan vid konsumenttvister hamnar helt enkelt på undantag, då rättegångskostnadsreglerna försvårar för konsumenterna att få rätt vid domstolarna. Konsumenterna förlorar naturligtvis ekonomiskt på detta, när rättegångskostnadsreglerna gör att många tvingas knyta näven i byxfickan istället för att få sin sak prövad. Förtroendet för rättssamhället naggas också i kanten.
Med rättegångskostnadshotet hängande över sig, råder för konsumenternas del i praktiken inte någon egentligen likhet inför lagen i domstolarna. Det kan emellertid inte vara rätt att rättegångsbalkens rättegångskostnadsregler kraftigt ska hämma konsumenter från att försöka få rätt, när de har hamnat i tvist med någon näringsidkare. David måste få en större chans till rättvisa mot Goliat än i dag.
Villaägarna föreslår därför ett begränsat konsumentansvar för rättegångskostnader om högst två basbelopp (88 800 kronor) vid konsumenttvister. Då skulle fler småhusägare och andra konsumenter våga använda sig av domstolarna för att få rätt.
Det skulle även gagna rättsutvecklingen med fler avgöranden på konsumentområdet.