Kör inte fast i etanoldiket

Ska vi elda upp och koka sprit av skogen eller ska vi skapa fler arbetstillfällen inom träindustrin? Detta är en fråga som är högst aktuell när konkurrensen om skogsråvaran ökar.

Norrbottens län2008-04-28 06:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Vi har det senaste året fått se flera industrinedläggningar till följd av virkesbrist och ökade priser. Priset på sågspån har tredubblats de sista tio åren vilket ställer till med problem för skivtillverkare, och för möbelindustrin. Prisökningarna är delvis en följd av att biobränslet subventioneras och att konkurrensen snedvrids.
Ansvariga politiker försvarar subventioneringen av biobränslen med att det är en åtgärd mot växthuseffekt och klimathot. Vi menar att detta är fel väg att gå.

Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet och Mitthögskolan har gjort en jämförande studie mellan att öka byggandet i trä och att satsa på biobränslen.
Studien visar att om man vill motverka växthuseffekten maximalt med hjälp av skogen ska man inte satsa på biobränslen
i första hand.
I stället ska man inrikta skogsbruket på att få fram så mycket konstruktionsvirke som möjligt, till långlivade träprodukter som ersätter betong och stål i byggandet. Detta ger vinster både på kort och på lång sikt. En av Skogs- och Träfackets gamla deviser "Bygg för livet - Bygg i trä" har därmed bekräftats av forskarna.
Vi kan också enligt en annan rapport, framställd av konsultföretaget Pöyry, konstatera att förädlingsvärdet blir nio gånger högre om trä först förädlas till möbler, byggmaterial eller hus och sedan bränns till bioenergi än om samma råvara bränns direkt i ett kraftvärmeverk.
En satsning på ökad vidareförädling ger fler arbetstillfällen inom träindustrin, ofta på orter där arbetsmarknaden är svag, samtidigt som väsentliga bidrag ges för att möta klimathotet.

Regeringens skogspolitiska proposition "En skogspolitik i takt med tiden" är inte i takt med tiden, och definitivt inte i takt med framtiden.
Förslaget bidrar inte med konkreta satsningar på träindustrin, och skogsutredningens förslag nonchaleras när det gäller krav på att skogsägare ska sköta sin skog genom ökad röjning och krav på skogsbruksplan.
I stället för krav är regeringens devis ökad frihet åt skogsägarna.
Vi kan också konstatera att regeringens intresse för det skogspolitiska miljömålet är svalt och att satsningarna på ett intensivskogsbruk ska betalas med pengar från den så kallade klimatmiljarden.

Varför väljer då de centerpartistiska stats-råden Eskil Erlandsson och Maud Olofsson
i den borgerliga regeringen att göra dessa politiska prioriteringar? Är det för allas bästa och för att möta klimathotet på bästa möjliga sätt? Eller är det för att gynna särintressen när de vill ge bidrag till biobränslen, och därigenom driva upp priserna på skog, lant- och skogsbruksmark?
Regeringen bör snarast presentera konkreta åtgärder för att utveckla svensk träindustri och därmed också en reell klimatsatsning.